Herr talman! Detta är det fjärde granskningsbetänkandet som konstitutionsutskottet avlämnar under detta riksdagsår - ett riksdagsår som för konstitutionsutskottet varit fyllt av granskningar.
Vi hade ett ärende i höstas som handlade om avvisningen till Egypten. Eftersom det i går var nyheter i pressen om Europarådets granskning av den så kallade
rendition
vill jag bara erinra om att ett enigt KU då sade att de avvisningar som skedde inte borde ha skett.
Vi har också haft den systemgranskning av regeringen och Regeringskansliet som vi har varje höst.
Tidigare i vår hade vi det största ärendet som väl KU haft, nämligen det om tsunamin.
Nu har vi 38 anmälningar som vi har tagit upp till behandling och som vi nu presenterar och lägger fram för kammaren.
Vi har kunnat konstatera att vi i allt väsentligt varit eniga i de här granskningarna. Det finns vissa undantag, men totalt sett får man nog säga att utskottet har varit mycket enigt i sin bedömning. Det tycker jag är en stor styrka därför att det gör att den typ av bedömningar vi gör får den tyngd som ligger i att enigt kunna göra detta. Det visar också att hela idén och föreställningen om att det är ett slags partipolitisk batalj vi utför i KU i grunden är fel. Vi väljer att granska utifrån ett konstitutionellt perspektiv. Då är det naturligt att vi många gånger hamnar i en likartad ståndpunkt, oavsett vilka partier vi representerar.
Jag tänkte inledningsvis bara erinra om åtta av de 38 ärenden där KU har lite synpunkter, ibland kritik och ibland uttalanden.
Det första ärendet är kanske särskilt viktigt för riksdagen själv. Det gäller då den belastning av propositioner som har skett under en mycket kort tid, under tre veckor i mars. KU uttalar att det behövs ytterligare initiativ för att se till att anhopningen av propositioner upphävs så att man får propositioner i en mera rimlig ordning.
Detsamma gäller frågan om lämnade interpellationssvar. Där konstaterar vi att andelen för sent lämnade svar är lika stor. Dock har tidsutdräkten minskat, så det är nu en mindre fördröjning än tidigare. Men vi hävdar att svar bör lämnas inom tidsfristen.
Den fråga som kanske är den viktigaste och där kritiken har varit skarpast gäller militärövningen Snowflake. Sverige bjöd in andra länder till en militärövning som genomfördes tidigare i år. KU kan inte dra någon annan slutsats än att regeringen har brustit i sina rutiner för beredningen av militärövningen. Regeringens utgångspunkt har varit att de personer från andra länder som deltar i övningen tillsammans med Sverige inte ska ha gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser, tortyr eller brott mot mänskligheten. Försvarsministern har dessutom gett uttryck för uppfattningen att krigsförbrytare som ändå kommer till Sverige ska kunna lagföras här.
KU finner att försvarsministerns uttalande är anmärkningsvärt med hänsyn till att åklagare har konstaterat att man inte kan göra en saklig prövning med hänsyn till att officeren i fråga hade immunitet. Det innebär att den sakliga bedömningen av huruvida Helsingforskommitténs anklagelse, och för den delen också Regeringskansliets uppgift att det inte förhöll sig på det sättet, inte har kunnat prövas av åklagare eller av domstol.
Nästa punkt på min lista gäller statsministerns uttalande om anledningen till avvisningen av de två egyptierna. Där uttalar KU att särskild försiktighet borde ha iakttagits, särskilt när det gäller uttalanden som kan vara till skada för den enskilde. Dessutom bör uttalandena vara korrekta.
Återigen vill jag erinra om att vi gjorde den granskningen i höstas och sade att den avvisningen inte borde ha skett. Det är alltså en granskning som inte finns med i det här betänkandet.
Nästa punkt som jag kort vill nämna gäller en anmälan mot vice statsminister Bosse Ringholm vad gäller att han inte har deltagit i EU-nämndens sammanträden. Där erinrar vi om vårt uttalande om att statsråd bör närvara i EU-nämnden. Det kan finnas undantag för detta, men då bör det finnas starka skäl.
Nästa punkt, herr talman, gäller Riksutställningars omlokalisering. Där konstaterar vi att regeringen har uppfyllt beredningskravet. Men vi finner att ärendet var, som vi säger, anmärkningsvärt forcerat, inte minst med hänsyn till berörda intressenter.
Det finns en punkt där vi mer gör ett uttalande än en bedömning. Det gäller då frågan om statliga bolags medlemskap i arbetsgivarorganisation. Där säger vi, för att ta det mycket tydligt: Att regeringen eller enskilda statsråd skulle styra de statliga bolagen genom uttalanden i medier eller inlägg i den offentliga debatten är inte förenligt med aktiebolagslagens regler om ägarstyrning. Det får förutsättas att de statliga bolagen som inte står under utskottets granskning följer aktiebolagslagen.
Det är det uttalande vi gör med anledning av detta ärende.
Slutligen, herr talman, har vi vad som också är en uttalandefråga. Det gäller det uttalande som Morgan Johansson gjorde med anledning av de asylsökande barnen. Där säger vi, med anledning av att det fanns en polisanmälan, att det i den situation som uppstått efter polisanmälan fanns ett intresse för att statsrådet skulle ge en kommentar. Men han hade kunnat avstå. I varje fall borde han ha uttalat sig med större försiktighet.
Det här ärendet har vissa likheter med det tidigare som gällde statsministern. Man kan väl säga att det är två saker som förenar här. Statsråd får vara mycket återhållsamma med yttranden som gäller enskilda personer. I och för sig gäller det inte unikt för statsråd, utan ibland gäller det också socialsekreterare och andra som inte kan svara med samma mynt - om jag får använda det uttrycket. Som företrädare för det offentliga får man ibland vara mycket återhållsam. Även om man kan ha goda skäl kan man inte alltid få säga dem.
Detta, herr talman, var en kort redogörelse för detta betänkande.