Herr talman! Det är bra att Helena Höij står bakom betänkandet, men det gäller ju också att slå vakt om enigheten - inte bara notera den först och sedan säga att man skulle ha velat gå mycket längre, som Helena Höij uttryckte saken.
När det gäller den andra frågan finns det väl ingen oenighet mellan vare sig Helena Höij och mig eller andra i utskottet om att det är viktigt att Sverige lever upp till konventionen eller åtagandet beträffande krigsförbrytare. Det är inte så att varje krigsförbrytare som kommer hit åtnjuter något slags folkrättslig immunitet, utan det var ju en omständighet som gällde just i det här fallet med den ryska truppen. I andra fall fungerar väl systemet på ett bättre sätt.
Det är också uppenbart, och där tycker jag att KU på ett förtjänstfullt sätt mer eller mindre har gjort en rättsutredning och klarat ut den motsättning som finns i de olika åtagandena. Det finns anledning för Sverige att i de internationella sammanhangen försöka få en bättre reglering av utländsk trupps deltagande i samövningar och annat för att undvika att det blir så här.
Sedan finns det naturligtvis också en konflikt mellan länderna. Nu visade det sig att den här officeren inte hade deltagit i det han anklagats för, nämligen striderna i Tjetjenien. Det finns en syn på det från europeisk nivå, Europarådsnivå, men det finns en annan syn på hela saken från den ryska statsledningens sida, och där finns naturligtvis en konflikt som kan vara komplicerad att reda ut i de här sammanhangen.
Men summan av de här resonemangen är att Sveriges åtagande naturligtvis ska klaras av när det gäller att gripa och lagföra krigsförbrytare. Vi måste också se till att om man samövar med utländsk trupp på svenskt territorium - det är egentligen lika viktigt också omvänt med svensk trupp i ett annat land - så ska man inte samöva med någon som är krigsförbrytare.