Herr talman, ledamöter, åhörare och kära tv-tittare i hela vårt land allt ifrån Vargön till Borås! Som gruppledare i den gröna riksdagsgruppen har det fallit på min roll att ta den här debatten i KU-ledamotens Gustav Fridolins ställe då han är på uppdrag utomlands. Han har bett mig framföra samma sak som han vid tidigare tillfällen också har framfört till utskottskamraterna: ett varmt tack för den tid som varit, för ömsesidig respekt och förståelse för ett konstruktivt konstitutionellt arbete.
Det konstruktiva arbetet har i stora drag färgat det årliga granskningsbetänkande kammaren nu har att debattera och lägga till handlingarna. Granskningens uppgift att lyfta på de stenar som annars skulle förblivit olyfta, dra de slutsatser som annars skulle förblivit odragna, och göra de iakttagelser som annars aldrig hade blivit iakttagna. Genom att föra fram saker i ljuset och också dra de obekväma slutsatserna och genom att granska kan KU och granskningen bidra till att Sverige får en mer transparent, genomskinlig, och bättre fungerande statsapparat.
De slutsatser vi drar och den kritik vi uttrycker kommer inte av illvilja eller politiskt taktiserande. De kommer av en grundmurad tro på granskningens uppgift i ett parlamentariskt system. Om detta är alla partier i riksdagen eniga. Av just den anledningen drar också de flesta slutsatserna i betänkandet enigt.
Herr talman! Låt mig nämna några av de slutsatserna.
Ett enigt konstitutionsutskott säger om Morgan Johanssons uttalande om apatiska barn att statsrådet hade "kunnat avstå från att uttala sig och borde i varje fall ha uttalat sig med större försiktighet". Det är ett tydligt ställningstagande från KU:s sida, ovanligt tydligt när det gäller ett uttalande av statsråd. Så var också överträdelsen från statsrådets sida tydlig.
Vi har under ett antal år haft en uppblossad debatt om flyktingbarn som tappar livsfunktioner och faller i apati, om lidande svårt sjuka barn och deras traumatiserade familjer. Debatten har förts såväl här i riksdagen om vilken politik som är bäst för att värna om barnens rätt som läkare emellan om vilken vård barnen bör få för sina sjukdomar. Det är mycket viktigt att hålla rågången. Vi som politiker kan inte och bör inte uttala oss om hur vården ska sköta sitt uppdrag. Det är upp till expertisen.
Efter det att Migrationsverket lämnat in ett antal uppmärksammade anmälningar om vanvård till polisen mot familjer med apatiska barn uppstod återigen en debatt i samhället om vad det är som gör att barn blir så här sjuka. Det var då folkhälsominister Morgan Johansson kom in bilden. Han fick från Sveriges Radio frågan: "Du lutar åt att det finns flyktingfamiljer som har gjort så här?" Han svarade: "Uppgifterna finns ju där. Jag håller det inte alls för otroligt."
Det, mina vänner, är ett klart övertramp. Här har vi en pågående polisutredning. Där går ministern in och uttalar sig om hur han ser på trovärdigheten i de inlämnade anmälningarna. Det hade varit fullständigt otänkbart i ett fall om svenska barn eller svenskar i allmänhet. Det ska vara fullständigt otänkbart också när det gäller flyktingar. Där är KU tydligt.
Herr talman! I en annan granskning i detta betänkande undersöker utskottet Sveriges samröre med USA i det som har kallats för kriget mot terrorismen. I anmälan gjord av Gustav Fridolin tas tre frågor upp för närmare granskning. Det gäller statsministerns och andra statsråds uttalanden om de båda egyptier som, vilket KU senare har kritiserat, avvisades från Sverige år 2001, regeringens agerande inom Europarådet vad gäller så kallade tortyrgarantier, och de flygningar som CIA enligt internationell press arrangerat genom bland annat Sverige.
I den första delen om uttalanden kritiseras statsministern med orden: "Det är givetvis viktigt att statsråd, och inte minst statsministern, visar återhållsamhet i uttalanden som kan vara till skada för enskilda människor." Det är ett klokt ställningstagande KU gör. Det är ett understrykande av det som nuvarande kommissarien för mänskliga rättigheter vid Europarådet, Thomas Hammarberg, uttalade inför utskottet under förra riksmötet.
I de båda andra delarna är KU enigt men kanske något vagare. I flygdelen har KU inte haft kapacitet, möjlighet eller uppdrag att gå in och granska saken närmare utan inväntar den bredare granskning som görs av bland annat Europarådet och EU-parlamentet. I garantidelen handlar det om att det initiativ som bland annat Sverige tog för att få fram någon slags mall eller hållpunkter för denna typ av garanti mot tortyr vid avvisande nu har fallit.
Jag vill i detta sammanhang i vart fall understryka att det är viktigt att Sverige av respekt för internationell rätt och inhemska granskningsorgan efter kritik inriktar sig på att efterfölja och efterleva de regler som är fastslagna och uttolkade och inte ändrar regelverket.
I ett tredje enigt ställningstagande från KU berörs flygövningen Snowflake, som vi har hört om tidigare, som Sverige genomförde tillsammans med den ryska armén i början av året. KU kan där efter en granskning som tagit en del märkliga vändningar göra en del konstateranden. Dels var övningen inte tillräckligt beredd, dels har försvarsministern inför utskottet varit otydlig i viktiga delar som rör Regeringskansliets kontakter med åklagare, dels har vi en svår intressekonflikt.
Å ena sidan finns ett intresse, menar försvarsministern och regeringen, av att samöva med till exempel Ryssland. Detta intresse kräver att Sverige vid övningar bjuder in utländska militärer till vårt land. Dessa militärer får då rimligen straffrättslig immunitet under besöket.
Å andra sidan är Sverige ålagt enligt internationell rätt att lagföra krigsförbrytare om de kommer till vårt land. Den politiska slutsats mitt parti drar av denna intressekonflikt är att Sveriges militära utbyte med stater som kan misstänkas för krigsförbrytelser, som Ryssland i Tjetjenien, ska minimeras.
Den konstitutionella slutsats som dras i detta sammanhang är att regeringens rutiner för beredning av sådana här ärenden varit bristfällig.
I två intressanta ärenden tittar utskottet på migrationsminister Barbro Holmbergs tjänsteutövning. I det första ärendet handlar det tillsättande av en särskild samordnare för de nämnda apatiska barnen. Utskottets ställningstaganden grundar sig i att regeringen äger rätt att utse vem den önskar till utredare och med vilket uppdrag den önskar. Det finns därför ingen konstitutionell kritik att rikta mot utseendet eller uppdraget. Det gör inte saken mindre komplicerad i praktiken.
En utsedd samordnare kommer att uppfattas som regeringens sändebud i de sammanhang där denne uppträder. När det rör ett så begränsat antal individer är risken stor att regeringen genom samordnaren kommer att indirekt inverka i vården av enskilda, vilket naturligtvis inte får ske. Mitt råd till regeringen är att helt se över instrumentet med samordnare och klargöra vilken roll en sådan ska ha och i vilket sammanhang det kan vara befogat att använda sig av en sådan i stället för av en vanlig utredning.
I detta sammanhang är min personliga bedömning att det inte var befogat utan tvärtom olämpligt. Men det ändrar inte den konstitutionella grund jag nämnt.
Herr talman! I ett annat granskningsärende berörs den kritiserade och diskuterade myndighetskulturen inom Migrationsverket. KU konstaterar, vilket förtjänar att upprepas: "Det faller på migrationsministern att sörja för att regering vidtar sådana åtgärder som kan behövas för att avhjälpa brister i myndighetens verksamhet."
Granskningsbetänkandet innehåller en rad intressanta slutsatser och klargöranden. Jag hinner inte gå igenom alla här. I några få delar finns reservationer som vi återkommer till senare i debatten.
I en del som handlar om regeringens utnämning har vi för en gångs skull ett gemensamt enigt ställningstagande. Detta beror inte på att någon direkt har bytt åsikt i sak utan att på att frågan nu utreds inom ramen för Grundlagsutredningen och att statsministern vid utskottsutfrågningen gjorde klart att han är beredd att tillfoga de berörda akterna de använda kravprofilerna.
I en annan del berör KU frysningen av de tre svenskarnas tillgångar, de så kallade somaliasvenskarna. Jag vill särskilt framhålla att det inte åligger KU att i detta sammanhang granska grundlagsenligheten i de beslut som riksdagen genom EU-nämnd och i andra sammanhang varit med om att fatta utan bara regeringens agerande. Detta har vi i Miljöpartiet tidigare framhållit, och den linjen står fast. De ramlagar som ligger till grund för frysningen är värda att ifrågasättas utifrån den svenska grundlagen.