Fru talman! Det rasande tempo som Sten Tolgfors
har presterat kommer jag inte att klara av. Tidigare i
dag svalde min dator mina tankar för gott, och det
kom upp en vit sida. Dataenheten lyckades inte hitta
dessa tankar igen. Jag är därför hänvisad till att tänka
nytt och improvisera. Jag har med mig betänkandet,
och vi får se vad det ger. Men det kommer att innebä-
ra att jag inte kommer att kunna hålla den utsatta
tiden. Det går inte.
Detta betänkande ligger nära den debatt som just
har varit. På vissa punkter skiljer ingenting, på andra
punkter kommer frågorna in på andra områden. Vi
behandlar i vårt betänkande också vissa motioner från
allmänna motionstiden.
Först skall jag slå fast den internationella handelns
oerhörda betydelse för utveckling och tillväxt. Det är
självklart att handeln har stor betydelse för vårt eget
land. Vi kan notera att drygt 40 % av bruttonational-
produkten utgörs av export. Handeln är oerhört viktig
för Sverige, men den är också viktig för u-länder -
vilket utrikesutskottet är särskilt intresserat av.
Trots denna utveckling vill jag konstatera att
1 300 miljoner människor i världen är absolut fattiga.
Utrikesutskottet har tittat lite närmare på dessa frågor.
Vi gjorde från början antaganden att handeln hade
satt tydliga spår i att begränsa den absoluta fattigdo-
men. Om våra siffror stämmer är det tyvärr inte så.
Det är tragiskt. Det kan gott föras till riksdagens pro-
tokoll att från 1987 till 1993 har antalet fattiga i värl-
den ökat från 1 230 miljoner till 1 310 miljoner. Det
har blivit ungefär 100 miljoner fler fattiga. Andelen
har sjunkit - men tyvärr lite - från 30 % till 29 %. Vi
beklagar naturligtvis djupt att det är så. Det är natur-
ligtvis också en oerhört allvarlig utmaning för oss att
göra någonting åt detta.
Jag vill med en gång säga att det är helt klart att
det inte är handeln som är orsaken till denna situation.
Det är andra faktorer. Vi har inte tillgång till de rätt
mekanismerna för att förmedla handeln och andra
stödformer. Det finns brister hos dessa länder som
gör att denna absoluta fattigdom inte har kunnat
minskas.
Frihandeln optimerar resurser genom specialise-
ring och bytesvinster. Det är alldeles självklart, och vi
kan se på hur det fungerar i vårt eget land. Konkur-
rensen ger oss lägre priser, och därmed höjs välfär-
den. Samtidigt är det viktigt att notera - både för vårt
eget land men inte minst för u-länderna - att det inte
räcker med en öppen marknad som ger oss en tillväxt
i handeln. Det krävs också en nationell fördelnings-
politik. Den är avgörande för att fördela vinsterna
som handeln ger oss.
Moderaterna tar i ett särskilt yttrande upp att de
inte riktigt vill ställa sig bakom de formuleringar
utskottet har använt. Moderaterna talar om den kända
nedsippringsteorin, dvs. att om det blir en utveckling
- som det bevisligen har blivit med den internatio-
nella handeln - av tillväxt i den samlade världseko-
nomin, så skvätter alltid något på de fattiga. Men,
Sten Tolgfors, vi kan konstatera att skvättarna uppen-
barligen har varit små. Siffrorna visar på det resultat
jag nämnde.
Vi behöver en nationell fördelningspolitik. Det är
dags för Sten Tolgfors, Moderaternas representant, att
förklara det särskilda yttrandet. Vi säger att markna-
derna inte räcker, men vi säger inte att det skulle vara
bättre i protektionistiska länder - som Sten Tolgfors
antyder i det särskilda yttrandet. Man vill skapa en
motsättning, där snarare skillnaden ligger i att Mode-
raterna inte tror på fördelningspolitik som ett nöd-
vändigt komplement till marknaden.
Betänkandet tar upp några olika områden. Ut-
skottet behandlar frågan om utveckling - men inte
enbart u-länderna. Vi behandlar handeln som en sä-
kerhetshöjande faktor, och vi behandlar handeln som
ett stöd för att utveckla demokrati och mänskliga
rättigheter. Vidare är det handel och miljöfrågor, osv.
Jag börjar med kopplingen till utvecklingen. Helt
klart innebär frihandel ett stöd för utveckling. En
öppen marknad är gynnsam. Vi kan se att Uruguay-
rundan ledde till positiva saker för u-länderna, samti-
digt som vi nödgas konstatera att de liberaliseringar
som skedde inte var tillräckliga, t.ex. på jordbruks-
och tekoområdet. Antidumpningstullar diskuterades
även i den förra debatten. Vi kan rikta en hel del
självkritik mot den organisation vi är med i, dvs.
Europeiska unionen, för att inte riktigt leva upp till
den politik vi själva skulle vilja se från svensk sida.
Vi kan också konstatera att man i många u-länder
har prövat att skydda den egna marknaden, och det
har givit ett dåligt resultat. Vi måste naturligtvis dra
lärdomar av detta, och där är vi eniga.
Vi kan slå fast att ekonomisk tillväxt är en förut-
sättning för att utrota fattigdom. Det säger jag trots de
siffror jag har nämnt. Det är ingen motsättning, men
det är en förutsättning. I Asien var 60 % av befolk-
ningen absolut fattiga år 1975. Nu är vi nere i 20 %.
Det går att komma till rätta med fattigdomen. Vi vet
också varför vi inte är där vi borde vara generellt i u-
ländernas utveckling, nämligen på grund av bristen på
ett gott styrelseskick, bristen på fungerande institu-
tioner, bristen på utbildning och ett bristande rättsvä-
sende. Här måste det ske insatser för att stötta en
utveckling så att handeln kan fungera så som vi avser
att den skall fungera.
Vi måste också konstatera att avsättningsmöjlig-
heterna för många u-länder, inte minst de s.k. MU-
länderna, de minst utvecklade länderna, inte är vad de
borde vara. EU är ett bra exempel på att jordbruks-
och tekopolitiken inte fungerar.
Vi understryker i betänkandet att vi inser vikten
av jordbrukets multifunktionalitet och betydelsen av
att ta hänsyn till livsmedelssäkerhet i u-länderna. Vi
noterar att WTO redan i sina regelverk har gett skydd
för den industriella uppbyggnadsfasen, så att u-
länderna kan anpassa sig till den utländska konkur-
rensen.
I avsnittet som kopplar handel till säkerhet slår vi
fast att handel är ett bra instrument för att bygga fred
och säkerhet. I EU-valrörelsen går det inte att missa
poängen att EU de facto har skapat stabilitet, utveck-
ling, fred och säkerhet.
Vi kan se utvecklingen i Sydamerika. Jag har själv
varit där och lärt mig lite om handelsorganisationen
Mercosur. Man går nu där över från handelssamar-
bete till ett politiskt samarbete för att höja säkerheten
i regionen. Det kommer säkert att gå trögt, men det
fungerar. Där finns också Asean. Vi väntar oss natur-
ligtvis att en lösning av Kosovokonflikten bl.a. skall
innebära att handelsrelationer byggs upp mellan län-
derna på Balkan, så att länderna blir beroende av
varandra. Vi vill också ha en lösning på Mellersta
Östern-konflikten. Man handlar med varandra, och
därmed byggs en gemensam säkerhet.
EU:s utvidgning är i detta avseende oerhört viktig.
100 miljoner fler människor i kandidatländerna kan
väva oss samman på marknaden på ett sätt som höjer
säkerheten. EU:s Medelhavspolitik går ut på samma
sak. Det handlar om att med hjälp av handel knyta
länder samman så att det kan bli en fungerande Me-
delhavsregion. På precis samma sätt talar vi om Ös-
tersjöområdet.
Under avsnittet som kopplar handel till demokrati
och mänskliga rättigheter pekar vi på att handeln
också kan stötta utvecklingen inom området demo-
krati och mänskliga rättigheter. Handeln ger positiva
influenser.
Vi kan se Kina som ett undantag, men får ändå
hoppas att Kina också skall komma med på vagnen
förr eller senare. Vi hoppas att handeln genom de
regler som man bygger upp, genom de institutioner
som vi behöver och genom de rättssystem som kom-
mer fram demokratiserar länderna, inklusive Kina.
U-länderna har markerat att man är emot införan-
det av mänskliga rättigheter i handelssystemen, och
det är naturligtvis protektionistiska skäl man tänker
på. Man orkar inte leva upp till mänskliga rättigheter
med hänsyn till sin fattigdom eller andra skäl.
Vi säger så här i betänkandet: "Utskottet anser att
en politik för friare handel måste gå hand i hand med
Sveriges ansträngningar att främja demokrati och
mänskliga rättigheter."
I ett särskilt yttrande från moderaterna, som har
varit mycket omtalat här i dag, kritiserar man oss i
majoriteten därför att vi tycker att det är viktigt att i
WTO- och i handelssammanhang också diskutera
arbetsmiljövillkor och miljövillkor. Moderaterna, som
tycker att mänskliga rättigheter är jätteviktiga, finner
ingen anledning att på den punkten rikta kritik, utan
där är vi överens.
Vari ligger den principiella skillnaden, Sten
Tolgfors, mellan mänskliga rättigheter allmänt sett,
miljörättigheter och rättigheter på det fackliga områ-
det? Jag ser inte den skillnaden, men Sten Tolgfors
kanske kan förklara det.
När det gäller miljöområdet och handeln vet vi att
det finns en motsättning mellan industriländer och u-
länder. Också där kommer protektionismen in. Men
vi markerar i betänkandet att man måste ställa höga
miljökrav. Vi kan konstatera att frihandel ökar till-
växten, men en ökad tillväxt ger också ökade mil-
jöproblem. Vi har pratat mycket om det internt i ut-
skottet. Särskilt på trafikområdet är det tydligt. Vi vet
nämligen att de insatser som man gör med ny teknik
för att komma till rätta med miljöproblemen tyvärr
inte håller tillväxten stången, utan miljöproblemen
ökar, på grund av att vi inte hänger med i den takten.
Detta är ett faktiskt problem, som vi måste ta på all-
var och komma till rätta med. Det gäller naturligtvis
också risken för att lokalisera sig till länder med svag
miljöpolitik.
Vi vill, precis som regeringen har föreslagit, att
handel och miljöpolitik skall stödja varandra ömsesi-
digt för att minska miljöbelastningen. Det är viktigt
för majoriteten.
Vi noterar också att om vi menar allvar med fri-
handeln måste vi också se på hur man sätter priser.
Det har nog inte diskuterats i näringsutskottets betän-
kande, såvitt jag kan se. Frihandel är någonting
mycket positivt för miljön, förutsatt att priserna sätts
på ett rättvist sätt, dvs. att man internaliserar - som
det så vackert heter - miljökostnaderna i prissättning-
en. Annars blir ju konkurrensen skev, och då kan man
inte tala om en fullständigt fri handel.
Det här är också någonting som moderaterna har
väldigt svårt att ta till sig, men de har inte kommente-
rat det särskilt i sitt yttrande. Vi kanske har blivit
överens under resans gång.
Vi ser att transporter och energi inte är prissatta på
rätt sätt med hänsyn till miljökostnaderna, och därför
skapar det skevheter i den internationella handeln.
När det gäller miljön och WTO vill jag citera från
en konferens i Århus som jag deltog i och som nämns
i betänkandet. Det var FN:s ekonomiska kommission
för Europa med miljöministrar från alla Europas
länder samt USA och Kanada som slog fast - och nu
skall Sten Tolgfors lyssna - att "WTO-regler helt och
fullt måste ta hänsyn till behovet av en hög nivå på
skyddet av miljön. Sverige och EU intar positionen
att en ny WTO-runda skall omfattas också av kopp-
lingen mellan handel och miljö." Den andra mening-
en är utskottets tillägg. Det slogs helt klart fast vid
den konferensen att det är viktigt att lyfta in miljöfrå-
gorna. Det sade alla Europas länder samt USA och
Kanada.
Nu lämnar jag de olika punkter som vi hanterar
särskilt, och jag skall avslutningsvis säga något om de
internationella kapitalflödena. Vi kan konstatera att
direktinvesteringarna i u-länderna är 175 miljarder.
Det är alltså drygt tre gånger u-landsbiståndet. Det
betyder oerhört mycket, bl.a. för kunskapsöverföring,
som vi slår fast. Samtidigt är det naturligtvis ett pro-
blem att av de här direktinvesteringarna har de minst
utvecklade länderna bara 0,4 %. Det är skamligt lite,
och vi måste naturligtvis se till att få en ändring till
stånd.
När det gäller MAI-avtalet, som vi också tar upp i
det här avsnittet, tycker vi att det är självklart att ett
sådant här avtal måste komma fram. Har vi 1 600
bilaterala avtal är inte situationen bra. Det är angelä-
get att motverka diskriminering av utländska investe-
ringar. Vi tror att den förhandling som har skett i
OECD var för snäv, och därför hoppas vi mer på att
man tar upp de här förhandlingarna i WTO och att
man skapar något nytt utifrån den situationen. Där har
vi också slagit fast att det är viktigt att lyfta in exem-
pelvis miljöfrågan.
Då tar jag åter chansen att citera från den konfe-
rens som jag var på och där man bl.a. sade, som vi
skriver i utskottsbetänkandet, att "ett avtal på investe-
ringssidan effektivt skall integrera miljöhänsyn så att
en hållbar utveckling stöds och så att internationell
och nationell politik på miljöområdet inte begränsas".
Slutligen tar jag upp frågan om en internationell
skatt, som moderaterna reserverar sig mot. Jag vill
genast yrka avslag på den reservationen. Det är en
helt onödig reservation. Det Vänsterpartiet lyfter fram
är att man vill, som det står i betänkandet, begränsa
kortsiktiga spekulationsvinster på kapitalöverföringar.
Det står inte någonting om en Tubinskatt. Inte heller
vi i utskottsmajoriteten nämner Tubinskatten, utan vi
för ett resonemang omkring möjligheten att göra den
här begränsningen, ett resonemang där vi på många
punkter är tveksamma till möjligheterna. Vi kanske
skulle vilja, men vi ser svårigheterna. Att moderater-
na då slamrar i dörrarna och reservera sig mot den här
texten är väldigt konstigt, eftersom man i reservatio-
nen talar om en Tubinskatt, vilket vi över huvud taget
inte gör.
På grund av att jag inte fick mitt manus genom
datorn avstår jag från att prata om WTO-rundan,
vilket jag egentligen skulle ha avslutat med. Eftersom
vi har haft en debatt om den nyligen hoppar jag över
det.
Jag vill bara till sist tillstyrka hemställan i utrikes-
utskottets betänkande.
Herr talman! Jag vill uppmärksamma alla histo-
riskt intresserade på att vi slutar betänkandet med att
göra en historisk återblick på frihandeln, som har
varit varmt omhuldad i det parlamentariska arbetet
långt innan riksdagen kom till. Vi återger vad prästen
och riksdagsmannen i prästeståndet Anders Chydeni-
us har sagt i ett protokoll från den 26 september år
1765 om rikets handel. Det kan väl glädja alla oss
som är positiva till frihandel att redan 1765 omtalades
detta i de parlamentariska sammanhangen, förmodli-
gen långt före någon regering hade nämnt det - jag
vet inte om så var fallet.
Jag beklagar att jag har dragit ut så mycket på ti-
den, men det beror som sagt var på dataproblem.