Herr talman! Det betänkande som vi nu har att
behandla utgör en del av det som vi tidigare har de-
batterat kring utrikeshandeln och WTO-rundan. Jag
vill poängtera att det arbete som utskottet har lagt ned
både på betänkandet och på det yttrande som vi avgav
till näringsutskottet har lyft utskottets diskussion.
Tidigare sysslade man väldigt mycket med bi-
stånd i traditionell mening och kanske lite för lite
med de övergripande handelsfrågorna, som trots allt
är mycket mer avgörande för de fattiga länderna än
vad biståndet är. Biståndet är en viktig del, men det
kan vara viktigare för oss själva än för tredje världen.
Men handeln och möjligheten att få delta på rättvisa
handelsvillkor är naturligtvis väldigt avgörande för
dessa länders möjlighet att växa och utvecklas.
Det som utskottet skriver i sitt betänkande är i
stort sett bra. Det är glädjande att nästan hela utskot-
tet har varit enigt om att det är viktigt att också i han-
delsfrågor ställa krav på miljö- och socialklausuler.
Därför blev jag lite förvånad över den aggressivi-
tet med vilken moderaterna i dagens debatt har angri-
pit detta. Jag trodde att även moderaterna tyckte att
det var viktigt att man tog större hänsyn till miljön
vid handel.
Att man inte ville ha några avgiftssystem för ka-
pitalets fria rörlighet har vi ju sett i reservationen och
förstått av diskussionen. Men jag trodde att miljön
var viktig för moderaterna. Tyvärr har tonen i den här
debatten varit något annorlunda.
Även inom EU borde kraven skärpas och miljöar-
betet bli bättre. I dag kunde man läsa att EU-
domstolen ger Sverige backning om miljögarantin.
Det gäller ett mål om de s.k. azofärgerna som det har
rått förbud mot i Sverige, eftersom vi anser att de är
starkt allergiframkallande. EU-domstolen säger att
Sverige av handelsskäl inte får ha ett sådant förbud.
Detta måste man ta itu med inom EU och diskutera
innan man är färdig för att förhandla fram bra arbets-
villkor när det gäller den övriga världen. I WTO-
rundan förhandlar ju EU på ett och samma villkor,
och då måste Sverige driva att man inom EU kan ha
hårdare miljökrav och miljögarantier samt tillämpa
försiktighetsprincipen.
Jag tänker ta upp en fråga som jag ser som ett
problem i den kommande WTO-rundan. Det gäller de
s.k. TRIPS-avtalen och formuleringarna i dessa, som
mycket strider mot FN:s konvention om den biolo-
giska mångfalden.
Berndt var tidigare inne på vikten av att ha bra
handelsavtal därför att det ökar säkerheten i världen.
Det kan man generellt säga. Handlar vi med varandra,
så ökar kontaktytorna. Det innebär också att vi i stör-
re utsträckning kan leva i fred med varandra.
Men när det gäller just TRIPS-avtalen och paten-
ten på livet känner jag en väldigt stor oro efter att ha
studerat vad de får för konsekvenser och hur de ser ut
i dag. Om någonting försämrar möjligheterna för
tredje världen så gör ju detta det, eftersom ungefär
15 % av deras utsäde i dag är sådana utsäden som
man skulle kunna ta patent på. I övrigt är det väldigt
mycket sådant som man själva odlar och sedan plock-
ar frön av för att använda till nästa års odling. Med ett
hårdare regelavtal riskerar man dels att få en begrän-
sad mängd som får användas - vilket gör att den
biologiska mångfalden minskar - dels att möjlighe-
terna försämras för de länder som bl.a. odlar detta.
Dessutom är säkerhetsaspekten viktig. Ju färre arter
man har, desto större risker innebär det för att arter
kan drabbas av någon sjukdom och därmed förstöras
och försämra växtligheten.
Detta tycker jag är viktiga och värdefulla delar
som regeringen bör ta med sig i den diskussion som
skall ske framöver om hur man skall hantera dessa
avtal i förhållande till den biologiska mångfalden och
FN:s konventioner. Överlag tror jag också att det är
viktigt att belysa tidigare antagna miljökonventioner
och WTO-avtal, så att man inte hamnar i situationen
att man avtalar bort det som man redan har kommit
fram till i gemensamma rundor. Det är oerhört ange-
läget att man ser till att man inte hamnar i situationen
att man plötsligt har ett avtal på miljösidan som har
slutits på FN-nivå och som sedan förhandlas bort i en
WTO-runda därför att avtalen helt enkelt inte stäm-
mer överens med varandra.
Jag förutsätter att kommande diskussioner kring
de här frågorna kommer att vara betydligt mer öppna
än vad vi fick uppleva att t.ex. förhandlingen kring
MAI-avtalet var. Här måste folkrörelserna i ett tidigt
skede få vara med i debatten och trycka på. Jag tror
att det är förutsättningen för att det skall bli avtal som
människor i de olika länderna känner sig delaktiga i
och som gör att man når bästa möjliga resultat.
En ökad öppenhet, precis som det står i regering-
ens skrivelse, och en livlig debatt och diskussion
inför de kommande WTO-rundorna tror jag är en
förutsättning för att det skall bli avtal som världens
länder kan leva med i framtiden.