Fru talman! Den internationella handeln har ut-
vecklats mycket kraftigt de senare åren och växt
snabbare än världsekonomin som helhet. Handelns
tillväxtbefrämjande effekter är en viktig orsak till det
snabbt ökande totala välståndet i världen.
Handeln är inget nollsummespel, utan någonting
som alla vinner på. Genom att länder utnyttjar kom-
parativa fördelar och gör det man relativt sett är bäst
på fungerar världsekonomin som effektivast. De
skillnader som finns mellan ländernas ekonomiska
strukturer är själva drivkraften för handelsutbyte.
Handelshinder av olika slag stör världsekonomins
funktion.
Handeln skapar ett ökat konkurrenstryck som bi-
drar till resurshushållning. Den som slösar med in-
satsvaror är inte bara miljömässigt utan också eko-
nomiskt ineffektiv och slås därmed ut. Nationell mil-
jöpolitik på icke-diskriminerande grund liksom inter-
nationella åtaganden är viktiga komplement till detta.
De senaste decennierna har världsekonomin för-
ändrats genom att naturgivna komparativa fördelar
har minskat i betydelse. Det är i moderna ekonomier i
betydande grad förvärvade komparativa fördelar som
styr den ekonomiska utvecklingen och därmed kon-
kurrenskraften.
Nya branscher, som IT och underhållning, är
knappast beroende av var grundämnet kisel finns. I
stället är det kunskapsutvecklingen som styr tillväx-
ten.
Vägen till välstånd går för utvecklingsländerna
via internationell handel, precis som den en gång
gjorde för Sverige. Handeln är den enda väg till rike-
dom som finns. Frihandel är inte en form av bistånd,
men väl en förutsättning för välstånd. Att öppna våra
europeiska marknader så långt det bara är möjligt för
produkter från u-länderna är en effektiv välståndsska-
pande åtgärd. När länder utnyttjar sina komparativa
fördelar fungerar också den inhemska ekonomin som
effektivast. Skyddade länder eller sektorer blir inef-
fektiva, vilket resulterar i välfärdsförluster.
Det finns inga belägg för att frihandelsvänliga
länder skulle präglas av ojämlikare fördelning än
protektionistiska länder, vilket ligger i majoritetens
resonemang i dagens betänkande. Tvärtom finns det
anledning att tro att frihandelns tillväxtbefrämjande
effekter kommer alla till godo när den samlade väl-
ståndsnivån höjs, vilket brukar beskrivas som ned-
sippringsprincipen. Snart sagt alla tillgodogörs mer
än vid isolationism och slutenhet.
Länder med utpräglat stora klyftor, där människor
tvingas leva i direkt fattigdom, är inte sällan protek-
tionistiska och slutna ekonomier, långt från marknad-
sekonomin.
De länder som har bristfälliga marknadsekono-
miska strukturer eller rent planekonomiska strukturer
har inte sett och ser heller inte samma positiva eko-
nomiska utveckling som länder som strävat efter
institutionell mognad. Marknadsekonomi, äganderätt,
rättsstat, utbildning och demokrati är fundament för
länders ekonomiska utveckling.
Öppenhet för idéer, för handel och investeringar
är likaså nödvändigt. Länder som stängt dörren och
satsat på importsubstitution och självförsörjning har
misslyckats med att skapa ett ökat välstånd. Många
har dessutom sett ett fallande välstånd, vissa t.o.m.
från mycket goda utgångslägen. Ivern att skydda den
inhemska ekonomin från konkurrens har fått dem att
halka efter i ineffektivitet och att fastna i fattigdom.
Med handel och investeringar följer överföring av
kunskap, som modern teknisk och organisatorisk
förmåga samt marknadskunnande och kontaktnät-
verk. Få saker betyder så mycket för att lyfta ett lands
ekonomi som öppenhet för handel och internationella
direktinvesteringar. Med den ökade ekonomiska öp-
penheten kommer ofta också krav på demokratisk
utveckling. Fri handel är ett viktigt medel för att stär-
ka ett lands ekonomiska, demokratiska och sociala
utveckling.
Fru talman! Lika viktigt som det var för Sveriges
ekonomiska utveckling att våra varor kunde exporte-
ras när vi stod i början av vår industrialisering, lika
viktigt är det för dagens u-länder att handeln med
deras varor inte utsätts för olika hinder.
De minst utvecklade länderna i världen är beroen-
de av att kunna handla med just de varor de är bäst på
att producera. I många fall rör det sig om teko- och
jordbruksprodukter, vilket olyckligt nog varit just de
produkter för vilka bl.a. EU haft svårast att acceptera
liberaliseringar. EU har annars verksamhet bidragit
till en liberalisering av handeln. Det är i svenskt in-
tresse att driva på utvecklingen för frihandel också på
dessa områden. Det är inte bara - om än främst - för
att ge fattiga länders ekonomier möjlighet att utveck-
las, utan också för att nedmonteringen av handelshin-
der gynnar svenska konsumenter. Regeringen måste
använda sitt inflytande i EU och WTO till att liberali-
sera synen på handeln i riktning mot en stegvis allt
friare handel.
Vårt förslag till utgångsbud för EU är att avskaffa
industritullarna till i-länderna och att EU skall anta en
bindande plan för övergång till en fri marknad för
jordbruksprodukter. Sverige har en lång tradition som
frihandelsförespråkare. Vi lever i en liten, öppen och
exportberoende ekonomi. Kanske är det också så för
att motsvarande 40 % av BNP exporteras. Vi skulle
drabbas mycket hårt om utvecklingen tilläts gå åt fel
håll.
Fru talman! Sverige måste motverka varje försök
att införa nya villkor för handel som skulle hindra u-
länderna i deras utveckling mot en bättre ekonomisk
situation och förbättrat välstånd. Det finns en tydlig
risk att de socialklausuler och miljöklausuler som
förekommer i debatten och i dagens betänkande kan
bli en form av förtäckt protektionism, framför allt
eftersom resonemangen ofta är så oklara. Vem skall
avgöra om brott mot klausulerna begås? Vilka sank-
tionsåtgärder skall genomföras? Sanktionsåtgärder är
majoriteten annars skeptisk till i dagens betänkande.
Vem skall fatta beslut om vad som skall hända? Det
är dags för en konkretisering från majoritetens sida.
De som argumenterar för att miljö och olika ar-
betsmarknadskrav skall drivas gentemot utvecklings-
länderna riskerar faktiskt att förvärra den situation de
vill förbättra. Om alternativet till barnarbete är pro-
stitution eller tiggeri är det inte alls givet att handel-
sklausuler, bojkotter och sanktioner, som stryper
handeln, hjälper de berörda barnen. I takt med stigan-
de välstånd däremot kan brister avhjälpas och kraven
höjas.
Förhållandena vad gäller sociala villkor och mil-
jömässiga hänsyn är i hög grad en ekonomisk mog-
nadsfråga. Hade Sverige drabbats av den typ av klau-
suler som förespråkas på sina håll skulle vi ha hind-
rats från att handla oss till välstånd. Hade Sverige
granskats med samma ögon när vi stod i början av vår
industrialisering hade vi heller inte klarat kraven.
Förbättrat välstånd genom bl.a. handel är en förut-
sättning för reformer på de sociala och miljömässiga
områdena. Den som vill snabba på sociala reformer
och utvecklingen av sunda miljöhänsyn bör arbeta för
att öppna handeln i stället för att reglera handeln eller
försvåra den.
Det kan inte, fru talman, vara en slump att de som
av ideologiska skäl ofta är motståndare till en växan-
de världshandel är starka förespråkare för olika typer
av restriktivt verkande klausuler. Det är heller ingen
slump att de som tror att Sverige inte skall klara den
internationella konkurrensen, därför att detta ställer
krav på en modernisering av dagens ekonomiska
strukturer, ofta ropar på skydd mot utländsk konkur-
rens.
Vidare är det knappast en slump att de som ropar
på skatt på internationella kapitalrörelser, vilket
skulle störa ekonomins funktionssätt och missgynna
u-länder som är i behov av investeringar, ofta också
har en lite missunnsam misstänksam syn på konkur-
rensen.
Ibland finns antydningar om att alla de länder som
inte har samma typ av sociala regleringar som Sveri-
ge på något sätt skulle agera oetiskt eller snedvrida
konkurrensen på ett otillbörligt sätt.
Många u-länder, för att inte säga de flesta u-
länder, är starka motståndare till miljö- och arbets-
livsklausuler. Det är knappast för att man skulle vara
för att barn utnyttjas eller att miljön utarmas. Där-
emot är det för att man är rädd för att tillträdet till de
europeiska marknaderna skall försvåras om och när
klausulerna kommer.
Fattiga länder vill och har en rätt att handla sig ri-
ka, precis som en gång Sverige gjorde.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till re-
servation 1 från moderaterna till dagens betänkande.