Herr talman! Det är inte konstigare än att vi driver
frågan att vi vill se miljökostnadernas internalisering i
Sverige. Vi har en sådan utveckling, med olika for-
mer av miljöskatter och avgifter, exempelvis, som
läggs på den samlade produktionen på olika sätt med
syftet att denna skall bära miljökostnaderna. Vi dis-
kuterar samma intresse, och vi driver det från svensk
sida i Europeiska unionen. Vi vill ha till stånd ett
sådant regelverk.
Vari ligger skillnaden, mer än att problemet är
mycket större, om man vidgar det till världshandeln?
Jag inser naturligtvis att det är komplicerad materia.
Gör man det på världsnivå får man göra det enklare
än vad man gör i det egna landet. Men varför skulle
man avstå? Om villkoren blir så olika är handeln
egentligen inte fri, Sten Tolgfors.
Sten Tolgfors tar upp sanktionsåtgärderna och
ställer en massa frågor om hur det skall gå till. Tidi-
gare i debatten har Karin Falkmer talat för att vi skall
lyfta in sådana frågor i diskussionen - bara vi inte gör
det här. Vi skall göra det i ILO, säger hon. Min mot-
fråga till Sten Tolgfors är följande: Hur skall man
kunna klara sanktionsåtgärderna inom ramen för
ILO? Förmodligen finns det inga sanktionsbestäm-
melser där, men det skulle man kunna tänka sig att
tillföra. Varför löses frågan bättre om man diskuterar
den i ILO än om man diskuterar den i WTO?
Slutligen vill jag ta upp fördelningspolitiken. Den
motsättning som Sten Tolgfors försöker lyfta fram
finns inte i betänkandet. Vi inser att frihandel är nöd-
vändigt, men vi inser också - vilket moderaterna
kanske inte gör - att den måste kompletteras med en
fördelningspolitik om vi skall få rättvisa. Det är det vi
strävar efter i utrikespolitiken - eller hur?