Fru talman! De två propositioner som ligger till
grund för betänkandet innebär på flera väsentliga
punkter att patienternas ställning förbättras och att
patienträtten stärks. Förslagen är, anser vi i Vänstern,
i flertalet fall bra och välkomna.
Vänsterpartiet har en längre tid via motioner och
på andra sätt drivit kraven på förbättringar av patien-
trätten. Vi ställer oss därför i huvudsak bakom betän-
kandet. Men vi menar att det behövs ytterligare några
konkreta åtgärder för att stärka patienternas ställning
och rätt. Jag skall strax utveckla detta.
Först vill jag kommentera möjligheterna till för-
nyad medicinsk bedömning, second opinion. I den
frågan har vi från Vänstern inte reserverat oss men
lämnat ett särskilt yttrande. Skyldigheten för sjukvår-
den att medverka införs i vissa situationer, som när
det är fråga om livshotande eller särskilt allvarlig
sjukdom eller skada, när någon står inför valet att
utsätta sig för särskilt riskfyllda behandlingar eller
om valet har stor betydelse för den framtida livskva-
liteten.
Vänsterpartiet anser att införandet av dessa regler
innebär ett stort framsteg i strävan att förbättra pati-
enternas ställning och rätt. Vi är också mycket positi-
va till att Socialstyrelsen ges i uppdrag att utvärdera
effekterna av dessa föreslagna förändringar. Vi vill
dock betona att om det vid den utvärdering som skall
göras framkommer att kriterierna är väl snävt tilltag-
na, vilket vi inte utesluter, kommer vi att återkomma i
frågan om att utvidga kriterierna.
Fru talman! På den andra punkten är vi mer kritis-
ka och har reserverat oss. Det rör Vänsterns motion
om att inrätta en patientombudsman och förstärkning
av patientinformationen.
Det nu föreliggande utskottsbetänkandet tillstyr-
ker ju inrättandet av patientnämnder, vars arbetsom-
råde skall vidgas till att omfatta all offentligt finansie-
rad hälso- och sjukvård samt vissa socialtjänstfrågor
inom äldreomsorgen. Detta är alldeles utmärkt. Men
vi menar att patienternas inflytande skulle stärkas
ytterligare av ett inrättande av en patientombudsman.
Vi har motionerat om att frågan om ett inrättande av
en patientombudsman bör utredas.
I vilka situationer skulle en patientombudsman
vara bra för patienterna? Vad tillför en sådan utöver
de medel som i dag står patienterna till buds?
Några exempel: Det förekommer inte alltför säl-
lan att patienter nekas vård eller behandling av olika
skäl. Det kan ibland vara tydligt motiverat, men andra
gånger är motiven mer otydliga. Den enskilde har då
ingen instans att vända sig till. En patientombudsman
skulle här kunna hjälpa till så att den enskilde får sin
sak prövad.
Ett annat angeläget område är bedömningar av om
det är befogat att driva avslagsärenden från patient-
försäkringen vidare som civilmål. Det kan t.ex. gälla
behandlingsskador som bedömts som komplikationer
som inte kunnat undvikas eftersom behandlingen i sig
varit medicinskt motiverad. Där är det inte lönt att gå
vidare till Patientskadenämnden, och ytterst få orkar
driva en civil process.
Ytterligare uppgifter kan bestå i att initiera utred-
ningar, t.ex. då det finns misstanke om att man från
sjukvårdens sida underlåtit att anmäla felbehandlingar
eller allvarliga incidenter.
Detta är några av patientombudsmannens möjliga
arbetsområden.
Det andra området som vi trycker på i reservatio-
nen gäller patientens rätt till information om rättig-
heter och skyldigheter när patienten kommer till
sjukhus. I New York i USA får varje patient som
kommer till sjukhus en informationsbroschyr i han-
den, där en mängd praktisk och konkret information
ges. Vi anser i Vänstern att det inte finns någon an-
ledning att vara sämre i Sverige. Vi tycker att det här
skulle kunna vara ett mycket konkret sätt att stärka
patientens ställning och föreslår därför att regeringen
ger landstingen i uppdrag att utforma sådana broschy-
rer, som ges till varje patient. Vi menar att framta-
gandet av en sådan broschyr ryms inom varje lands-
tingsbudget för patientinformation.
Jag vill avslutningsvis också konstatera att frågor
om patienträtt och patientens ställning till syvende
och sist inte bara är en lagteknisk fråga utan också
hänger samman med vilka resurser som sammantaget
står till patienternas förfogande. Om man inte är be-
redd att ställa upp med tillräckliga resurser för en
kvalificerad sjukvård från kommuner, landsting och
stat menar jag att trovärdigheten för en utvidgad pati-
enträtt kan komma att urholkas.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till
Vänsterpartiets reservation nr 19 till betänkandet.