Fru talman! Från Folkpartiet välkomnar vi försla-
gen i regeringens båda propositioner om stärkt pati-
entinflytande. Det är frågor som vi har tagit upp i
motioner tidigare. I vissa avsnitt har vi dock andra
förslag än utskottets majoritet.
Sammantaget anser jag dock att vi nu tar ett första
steg mot en helt annan syn på patienter, deras delak-
tighet och medbestämmande. Det här är beslut som
gör att patienten sätts i fokus samt att rättigheterna
skrivs in i en lag som också kommer att hållas sam-
man och där det blir lättare att läsa ut vilka rättigheter
och skyldigheter som finns.
Från Folkpartiet stöder vi propositionens förslag
om en sammanhållen lagstiftning. Vi delar också
uppfattningen att det skall vara en skyldighetslagstift-
ning, men vi har en annan uppfattning om vad som
skall ingå i lagen än utskottsmajoriteten. Bl.a. vill vi
införa den tidigare husläkarlagens regler, rätt till
rehabiliteringsplan, rätt till smärtlindring samt rätt till
vård i hemmet i livets slutskede om det inte finns
medicinska skäl mot detta.
Vårt förslag innebär således att flera olika punkter
skall skrivas in i lagen än vad som nu föreslås i be-
tänkandet. Vi har inte fått stöd för detta. Vi kommer
dock att fortsätta att driva dessa krav, speciellt mot
bakgrund av att vi är övertygade om att det i framti-
den kommer att krävas ytterligare klargöranden om
patientens rättigheter.
Fru talman! En rättighet som vi tycker är grund-
läggande är patientens rätt att få besked om när en
operation eller behandling kan utföras. Vårdköerna
innehåller nu konstant ca 60 000 människor. Många
av dem är långtidssjukskrivna, med de kostnader det
innebär. Andra är inte längre yrkesverksamma men i
stort behov av att få sin operation för att klara av ett
självständigt liv i stället för att vara beroende av an-
höriga eller insatser från kommunernas alltmer mins-
kande hemtjänst. Det är alltså inte bara så att männi-
skor lider på olika sätt i vårdköerna; det är också ett
samhällsekonomiskt slöseri.
Den tidigare vårdgarantin gav resultat. Köerna
minskade. En vårdgaranti innebär också att alla parter
får incitament att koncentrera sig på att kapa vårdkö-
erna.
Socialdemokraterna avskaffade vårdgarantin 1997
och införde i stället en behandlingsgaranti som ingen
egentligen förstod innebörden av. I Patienten har
rätt, ett delbetänkande från HSU 2000, konstaterades
om den nya garantin: "Den uppfattas emellertid inte
som lika tydlig som den tidigare vårdgarantin efter-
som den inte anger när patienten har rätt att få be-
handling. Enligt kommittén är det en uppenbar svag-
het att dagens vårdgaranti är otydlig på denna punkt."
Turerna kring en socialdemokratisk variant av
vård- eller behandlingsgaranti har varit många, och
det förslag som nu föreligger vet vi inte heller kon-
sekvenserna av. Folkpartiet anser att det är dags att gå
till beslut. Vi föreslår att staten och Landstingsför-
bundet omedelbart skall uppta förhandlingar så att
man den 1 juli 1999 kan införa den ursprungliga
vårdgarantin, för att därefter skyndsamt utvidga den
till att i princip omfatta samtliga diagnoser och be-
handlingar.
Fru talman! Folkpartiet välkomnar i och för sig
skärpningen i lagen om rätt att välja läkare i primär-
vården. Det som nu föreslås är i princip det som gäll-
de när husläkarlagen infördes. Många är de rapporter
som kommer från olika håll i landet om att man där
med olika tricks vill styra patienter till ett visst områ-
de, helst också till en viss läkare. Det var bl.a. dessa
exempel som fick HSU 2000 att föreslå en skärpning
av lagen.
Folkpartiet vill dock på denna punkt gå ännu läng-
re i och med att vi vill att husläkarlagen skall återin-
föras. Husläkarlagen var i grunden en lag för att stär-
ka patientens ställning. Att fritt kunna välja sin läka-
re, att få ha en förtroendefull och kontinuerlig kontakt
med läkare och ofta även övrig personal i primärvår-
den, anser vi vara en mycket viktig del i sjukvården
och när det gäller att stärka patienten.
Husläkarlagen höjde dessutom allmänläkarnas
status och gjorde det möjligt att rekrytera läkare till
primärvården. Inte minst gjorde den fria etablerings-
rätten det mer intressant att vara allmänläkare. Sedan
husläkarlagen avskaffades har antalet allmänläkare
minskat drastiskt, och i dag är det på många håll i
landet kris inom primärvården. Väntetiderna ökar,
personalen är utarbetad och patienterna vänder sig på
grund av de långa väntetiderna till sjukhusens akut-
mottagningar i stället.
Primärvården riskerar att mista sin roll som basen
i sjukvården om inte något görs. Primärvårdens kris
är ett hot mot all övrig sjukvård. Folkpartiet föreslår
därför att husläkarlagen återinförs. Ett mål bör vara
att husläkaren inom en snar framtid inte skall ansvara
för fler än 1 500 patienter mot dagens rekommende-
rade 2 000. Detta är inte minst viktigt när det gäller
att klara äldrevårdens behov av ökade läkarinsatser.
Fru talman! I HSU 2000-betänkandet Patienten
har rätt sägs att kommittén har en mycket skeptisk
inställning till generella remisskrav i hälso- och sjuk-
vården, både av legitimitets- och av kostnadseffekti-
vitetsskäl. Kommitténs majoritet hade dock inte mo-
det att fullt ut avskaffa remisstvånget. Från Folkparti-
et anser vi att det inte behöver finnas något generellt
remisstvång till specialistvården. Vi har en stark till-
tro till att patienterna själva kan bedöma om de skall
gå till sin husläkare eller söka sig till någon specialist.
Remisser har egentligen en enda viktig funktion,
och det är som kunskapsunderlag från en läkare till en
annan samt för att man i tillfälliga bristsituationer
skall kunna se till att den som först behöver få vård
får det. Remisserna används i flera landsting också
som ett regelrätt hinder mot att patienter skall kunna
söka sig till privatpraktiserande läkare. Därför behö-
ver remisstvånget tas bort.
Fru talman! Vad gäller second opinion eller rätten
till förnyad bedömning stöder vi utskottsmajoritetens
förslag att den i ett första skede skall gälla om pati-
enten har livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom
eller skada, om patienten står inför valet att utsätta sig
för särskilt riskfyllda behandlingar eller om valet har
stor betydelse för framtida livskvalitet.
Sjukvårdens resurser är tyvärr begränsade, och vi
anser att det skulle vara olyckligt om resurserna an-
vändes på ett sätt som gör att väntetiderna ökar. Med
en allmän utkrävbar rätt till förnyad prövning riskeras
att patienter utan egentliga skäl kräver förnyad be-
dömning. Vi anser dock att det är bra att utskottet vill
att Socialstyrelsen får i uppdrag att följa frågan och
eventuellt återkomma om det behövs.
Fungerar inte rätten till second opinion på ett bra
sätt är vi beredda att skärpa möjligheten. Vi har ändå
ganska stora förhoppningar om att det skall kunna
fungera, inte minst mot bakgrund av att både Läkar-
förbundet och Landstingsförbundet har rekommende-
rat sina medlemmar att verka för att patienternas
önskemål om en förnyad medicinsk bedömning skall
respekteras.
Det vi däremot har invändningar emot är att det i
propositionen står att en förnyad bedömning skall ske
hos en vårdgivare med offentlig finansiering, visser-
ligen var som helst i landet. Att en förnyad bedöm-
ning endast skulle kunna göras hos vårdgivare med
offentlig finansiering följer emellertid inte av den
föreslagna lagtexten. Uttalandet i propositionen står
alltså inte i överensstämmelse med lagtexten. Vi
anser att det är väsentligt att det inte föreligger någon
oklarhet i denna fråga. Utskottet borde ha klargjort
detta i betänkandet.
Fru talman! Vad gäller patientnämnderna har vi
samma uppfattning som utskottsmajoriteten och tyck-
er att det är bra att utskottet har skärpt skrivningen
beträffande deras oberoende. Det får inte råda någon
tvekan om att patientnämnderna är självständiga i
förhållande till dem som beslutar om hälso- och sjuk-
vården. Från Folkpartiet hade vi gärna sett att det
varit möjligt att få in samma skrivning som gäller för
revisorerna, men det har visat sig praktiskt omöjligt.
Jag hoppas att man med den här mycket skarpa skriv-
ningen ändå kommer att beakta detta ute i kommuner
och landsting.
Fru talman! Jag står bakom samtliga reservationer
från Folkpartiet men yrkar här bifall endast till reser-
vation 8 under mom. 4.