Fru talman! Jag skulle vara intresserad av att få en
upplysning. Vänsterpartiet har i ett särskilt yttrande
klargjort att man har en viss tveksamhet inför utform-
ningen av rätten till en andra bedömning, second
opinion, därför att man på något sätt antar att det inte
är så bra som majoriteten föreslår. Jag undrar varför
man inte går vidare.
Jag skulle vilja fråga hur man från Vänstern har
tänkt sig detta när förtroendet brister mellan läkare
och patient. Om patienten tycker att han behöver en
annan bedömning, hur skall det göras trovärdigt för
patienten när läkaren säger att hans sjukdom inte är
av så allvarligt slag att han behöver det? Om läkaren
tycker att patientens livskvalitet inte blir så sänkt att
han behöver en andra bedömning, hur skall man göra
detta trovärdigt? Hur skall man kunna behålla legiti-
miteten i vården när just denna patient själv tycker att
hans livskvalitet blir så dålig att han skulle vilja prata
med en annan läkare också, och läkaren då säger att
han inte tycker det? Det blir ju så. Hur skall man
avgöra detta? På vilket sätt skall patienten kunna gå
vidare och få rättelse när man gör en sådan begräns-
ning? Hela legitimiteten av vården bygger ju på ett
förtroende.