Fru talman! Är det inte så att vad ni säger i betän-
kandet är att man inte skall hindra patienten att välja
och att man inte skall upprätta hinder inom ett lands-
tingsområde. Det står ingenting om Sverige i övrigt,
utan det överlåts åt landstingen, åt huvudmannen, att
vara generös eller inte. Men ni står inte bakom att
patienten skall ges rätten att välja över hela landet,
utan det står klart att det gäller inom ett landsting.
Sedan skulle jag vilja ha ett förtydligande även av
Conny Öhman vad gäller second opinion. Hur skall
man kunna få regler som kan omfattas med förtroen-
de av allmänheten när man anger att det bara gäller
vissa allvarliga sjukdomar utan att ange vilka det är
och att de skall leda till tillräckligt förstörd livskvali-
tet. Hur avgör man det med bibehållen legitimitet för
vården? Hur avgör man det med bibehållet förtroende
mellan patient och läkare? Är det inte mycket bättre
även där att ta steget fullt ut och säga: Ni får välja
läkare. Gör ni det med förtroende, så tycker vi att det
är bra. Skulle det ändå klicka, så har ni rätt att få en
andra bedömning. Om man i stället säger att ni får en
andra bedömning om läkaren tycker att ni får så för-
störd livskvalitet att det behövs, blir ju förhållandet
ohållbart.