Fru talman! Emma Henriksson inledde sitt anförande med att säga att frågan handlar om patienternas valfrihet. Hon avslutade det förra replikskiftet med att tala om att hennes parti arbetar för ökad tillgänglighet. Det låter som att de privata aktörer som etablerar sig på något sätt har alldeles egna resurser. Men det är faktiskt så att deras verksamhet betalas av offentliga medel.
Man måste titta på vad som står i dessa utvärderingar, men man kan naturligtvis läsa dem väldigt olika. Jag sa precis samma sak som Emma Henriksson: att Riksrevisionen konstaterar att vissa grupper har fått ökad tillgänglighet i vården. Det tar Emma Henriksson till intäkt för att detta skulle vara något positivt. Men det Riksrevisionen tydligt pekar på är att det är de grupper som inte har de största behoven som har fått ökad tillgänglighet.
Om vi nu ska leva upp till de uttalade målen för vården, att vård ska ges jämlikt och efter behov, vem ska då betala den vård som inte får utrymme och som borde ges efter behov, när resurserna går till tillgänglighet för dem som inte har lika stora behov?
Det är därför det är så uppenbart att ni inte tar ekonomiskt ansvar för den här reformen. Jag är väldigt nyfiken på om det är så att Emma Henriksson inte kan se den skillnad som Riksrevisionen så tydligt beskriver i sin rapport: skillnaden i kostnadsutveckling mellan efterfrågestyrd vård och behovsstyrd vård.