Fru talman! Jag ska försöka svara på de frågor till mig som Cecilia Widegren ställde i sitt anförande. Jag har också några frågor till Cecilia som jag vill ställa.
I dag tillsatte regeringen en utredning och fattade beslut om utredningens direktiv just för att säkra mångfalden inom primärvården och få en reell välfärd och valfrihet. Det är ett av syftena: att säkra den reella mångfalden. Jag som bor i Stockholms södra sjukvårdsområde kan i dag bara välja mellan olika privata aktörer. Jag är intresserad av att få en bra kvalitet i min välfärd.
Den jämlika vården är också en del i det arbetet. Man ska inte leka affär och premiera innerstad framför socioekonomiskt mer tyngda områden, vilket ju har blivit effekten av vårdvalet i till exempel Stockholm. På Östermalm ploppar det upp en massa läkarcentraler. Rinkeby får mindre resurser trots att det är lika många listade.
Självklart följer regeringen av riksdagen fattade beslut. Det är därför man gör den större utredningen, för att säkra välfärden och välfärdens kvalitet. Möjligheten att välja vård kommer att finnas kvar.
Mina frågor till Cecilia är:
Varför är Cecilia Widegren bättre skickad att besluta om valfrihetsreformer och möjligheten till mångfald i välfärd än man är på lokal nivå - varför är en tvångslagstiftning på nationell nivå det enda verktyget för att värna så kallad valfrihet?
När vi nu ser brister, till exempel vårdcentralen Serafen, som såldes för 700 000 kronor 2007 och sedan såldes vidare privat för 20 miljoner - det är alltså en vinst på 19,3 miljoner av skattepengar på ett år - och vi ser brister i jämlikhet och i resurser, vad är då bevekelsegrunderna för att leka affär med välfärden?