Fru talman! Det är intressanta frågor som Karin Rågsjö lyfter fram.
Hon påstår att det skulle finnas brist på utvärderingar av vårdvalsreformen. Ingenting kan vara mer felaktigt. Bara på nationell nivå har vi utvärderingar från Vårdanalys, Riksrevisionen, Konkurrensverket, Statskontoret och Socialstyrelsen, som alla har tittat på det.
Intressant är också att flera landsting har kopplat ganska omfattande forskningsresurser till att följa vad det är för förändringar som sker när vi reformerar primärvården på det här sättet. Ett av de mest intressanta exemplen tycker jag är den forskning som bedrivs på Karolinska Institutet, där man har tittat på vad som händer inte minst i förhållande till grupper med kronisk sjukdom och grupper med svag socioekonomisk ställning. Båda analyserna är tydliga: Konsumtionen av primärvård har ökat generellt i alla grupper, även i de här två grupperna.
Karin Rågsjö spårar fel i sin analys när hon hela tiden utgår från att det är geografiska områden som behöver primärvård. Det felet gjorde också Riksrevisionen. Det är inte geografiska områden som är betjänta av primärvård; det är människor av kött och blod som behöver primärvård.
I det läget är det såklart fantastiskt att man i norra Jämtland har fått en väl fungerande primärvård i Hoting, för där är det fem mil att åka till nästa. Men här i Stockholm blir resultatet att man listar sig på den primärvårdsenhet som ligger i närheten av det ställe där man arbetar eller på ett ställe man har lätt att nå. Det är inte alltid så att den vårdcentral som ligger på det ställe där man är skriven och där man sover på natten är det bästa stället att vara på.
Om man i stället identifierar individerna ser man att den här reformen, även i Stockholm, inte har inneburit ökade klyftor utan har inneburit ökad tillgänglighet.
(Applåder)