Fru talman! Det fanns en del formuleringar att beakta i den riksrevisionsrapport som Jan Lindholm refererar till, men framför allt blev det mycket tolkningar efteråt som gjorde att det var svårt att uppfatta vad rapporten faktiskt sa. Tar man del av hela rapporten, och dessutom av de svar som kommit från de regioner och landsting som undersökts i rapporten, ser man att det nog finns en del ytterligare fakta.
En av de saker som nämns i rapporten är att man inte kan se att de mest sjuka i Skåne har fått fler besök. Skåneregionen invänder mot den uppgiften. I och för sig är det sant att den grupp man undersökt inte fick det Riksrevisionen tittade efter, nämligen fler läkarbesök. Men man kunde konstatera att det som behövdes var fler besök och bättre tillgänglighet utifrån patienternas egna önskemål och behov att träffa en distriktssköterska eller en sjuksköterska. Och den ökade tillgängligheten fick de.
Vad man tittar på avgör vilket svar man får fram. När vi ska ta våra beslut måste vi lägga samman alla de underlag vi får.
Det Riksrevisionen pekar på är att utformningen av ersättningsmodellerna påverkar vad man får. De brister som Riksrevisionen pekar på handlar inte om rätten för patienterna att välja, utan framför allt om att man får de resultat som ersättningssystemen riktar sig mot. De är alltså beroende av om man har rätt ersättningssystem.