Fru talman! Cecilia Widegren inledde sitt anförande med att raljera över det faktum att Lagrådet kritiserade regeringens förslag, propositionen om att dra tillbaka reformen från den 1 januari. Jag tycker att Cecilia Widegren i stället borde berömma oss. Vi lyssnade på Lagrådet. Det tillhörde inte det vanliga med den alliansregering vi hade under de senaste åtta åren.
När Lagrådet sågade ert förslag om säkerhetskrav i fråga om kärnkraftverken - det handlade om försäkringsfrågorna - jäms med fotknölarna drev ni igenom det i alla fall. Senaste exemplet i mitt utskott gäller Attefallshusen. Där konstaterade Lagrådet klart och tydligt att man över huvud taget inte kunde använda de departementsskrivelser och de utredningar som fanns som underlag för lagstiftning. Det var deras kommentar. Man kritiserade den korta remisstiden, som var över jul och nyår. Det var fullständigt horribelt, konstaterade Lagrådet. Ni drev igenom det ändå.
Om det är någonting som ni inte ska prata om är det hantering. Vi är oändligt mycket mer hänsynsfulla. Vi borde få beröm av er för det i stället för kritik.
Sedan kommer vi till den här frågan. Cecilia Widegren nämnde på slutet det viktiga att reformerna ska leda till förbättringar, utveckling och sådana saker. Då kan man fråga: Läser inte Cecilia Widegren vad Riksrevisionen säger? De har inte kunnat hitta några spår över huvud taget av några utvecklingseffekter av den här reformen. Då kan man väl fundera på om den är så bra.
Sedan tänkte jag på de frågor som Cecilia Widegren ställde. Jag tycker att man kan vända tillbaka till Cecilia Widegren och säga: Men svara på dem själv! Hur ska det gå till? Det ni vill göra nu är nämligen att lägga en kall hand över det här. Det ni vill göra är att förbjuda regeringen att arbeta med att utveckla vården, så att den kan bli mer jämlik och ges efter behov, det som ni säger att ni också vill.