Fru talman! Med all respekt för alla viktiga frågor som diskuteras i landstingsfullmäktige i Stockholm tycker jag att vi släpper den här frågan och konstaterar att vi är till för hela landet, oavsett var man bor någonstans.
Då kan vi konstatera att det har blivit 200 nya etableringar av vårdcentraler runt om i hela Sverige. Det är fantastiskt. Det har skett på landsbygden, där jag råkar bo, och det har skett i storstäderna. Det har skett i norra Sverige, och det har skett i södra Sverige. Det är en fantastisk utveckling.
Jag tror inte att det egentligen är någon politiker som är emot att människor får vård i tid och utifrån de behov som finns. Men till skillnad från Vänsterpartiet tycker jag inte att makten ska ligga här inne om den inte behöver ligga här inne, utan den ska ligga hos den enskilda människan.
Jag tycker att det är en fantastisk patientlag som har vuxit fram i Sverige. Efter ett antal vårdvalsreformer blev det en del av crescendot på det som allianspartierna bidrog med under sina åtta år.
Min fråga till Karin Rågsjö och Vänsterpartiet är såklart: Avser ni att riva upp den här patientlagen, som ger rättigheten för enskilda, oavsett var i Sverige de bor, att få den vård de har rätt till?
Din andra fråga gäller vem som egentligen ska vara med och utveckla detta. Det har visat sig att det finns väldigt många medarbetare som har jobbat länge inom offentliga verksamheter som i dag vill utveckla detta. De gör det genom personalkooperativ, och de gör det i olika typer av ägarstrukturer. Det är en fantastisk utveckling.
Inom den offentliga sektorn är det många kvinnor som är anställda. De har fått fler arbetsgivare att välja mellan. Det är också en bra utveckling.
Vad ska vi då, som medborgarnas företrädare, koncentrera oss på, förutom att finansiera detta? Vi ska ställa kvalitetskrav. Vi ska ha en tydlig uppföljning. Vi ska ha en tydlig tillsyn. Och vi ska se till att de myndigheter som utför detta har resurser. Det är grunden.