Fru talman! Jag vill tacka Karin Rågsjö för de intressanta frågorna. Först och främst är det viktigt att vi skiljer på ojämlik hälsa och ojämlik vårdkonsumtion.
Ojämlik hälsa är ett problem i Sverige, men vi ska komma ihåg att Sverige är det land i världen som har de minsta hälsoklyftorna.
Det betyder inte att vi inte ska göra någonting för att försöka hålla ihop Sverige, men vi måste ha det perspektivet.
Ojämlik konsumtion av sjukvård är ett mycket större problem i Sverige. Redan 2006 kunde man konstatera att vi var ett av de OECD-länder som hade de största skillnaderna när det gällde låg- och höginkomsttagares möjlighet att konsumera sjukvård.
Vad kan det bero på? Jag ska ta med Karin Rågsjö bort från Östermalm och Botkyrka och upp till Östersund. Där besökte jag för några år sedan en vårdinrättning där man fick betala 800 kronor för att komma till doktorn direkt.
När jag hörde det sa jag till den som drev det här - det är en väldigt framgångsrik verksamhet som fortfarande finns kvar: Vem kan ha råd att betala 800 kronor för att komma till doktorn? Det måste ju vara överklassen på gräddhyllan på Frösön som har råd att göra det.
Nej, nej, sa läkaren som drev den här framgångsrika verksamheten. Överklassen på Frösön känner alltid en överläkare på sjukhuset och får omedelbart komma dit och få vård för sina barn och anhöriga. Den som kommer hit till mig är den ensamstående mamman från Brunflo som har väntat i telefonkö till hälsocentralen i tre fyra timmar och sedan fått höra att det inte finns några tider kvar. Det är hon som kommer hit och betalar 800 kronor för att någon ska titta i örat på hennes barn.
Det största hotet, den största orsaken till att vi i Sverige har haft ojämlikheter när det gäller sjukvårdsproduktion, är bristande tillgänglighet. Det är de svenska vårdköerna.
Ett av de främsta resultaten av Vårdval Sverige är att tillgängligheten i primärvården nu äntligen förbättras och att ojämlikheten därmed minskar.
(Applåder)