Fru talman! Så har då Socialdemokraterna, Väns-
tern och Centern lagt fram sin energiproposition. Den
är ett diffust hastverk. Den är till för att låsa frågan
inför valet. Den är ett maktpolitiskt redskap. Den är
till för att möjliggöra olika regeringsbildningar och
konstellationer efter valet.
Det är tredje gången Centern sviker kärnkraftsav-
vecklingen. För Vänsterns del är det andra gången.
Varför är det denna informationsordning? Varför
läcker man ut detaljer i förväg utan att ge helheten så
att propositionen presenteras i pressen på ett felaktigt
sätt? Varför har man så bråttom? Borde inte Lagrå-
dets anmärkningar ha åtgärdats?
Uranbrytningen innebär stora faror vad gäller bå-
de strålning och andra föroreningar. I Sverige ville vi
inte ha uranbrytning. Vi sade nej till det i kommunala
folkomröstningar. Uranbrytningen orsaker cancerfall
i de länder vi importerar uran från.
När det gäller driften har vi dåligt underlag om
säkerheten. Ingen ordentlig säkerhetsanalys är gjord
sedan 1979. Nu tillsätts en säkerhetsutredning. Men
borde inte den ha varit klar innan regeringen börjat
förhandla med industrin?
Kravet på en ny utredning har funnits sedan 1988,
då det visade sig att Oskarshamn 2 var mycket farli-
gare än vad det borde vara. Risken för en härdsmälta i
kärnkraftverket Oskarshamn 2 är 25 gånger högre än
ägaren Sydkrafts eget säkerhetsmål, och Barsebäcks-
reaktorn har låg säkerhet.
Varför har denna utredning dröjt så länge? Varför
är den inte klar nu? Den ska vara klar den 1 oktober
2003. Det underlaget borde regeringen haft när den
går in i detta.
Jag anser också att vi borde ha miljömått på kärn-
kraften. Hur många bequerelsekunder blir en kilo-
wattimme upphov till? Hur många cancerfall i län-
derna som vi köper uran från ger en kilowattimme
upphov till? Vi vet också att det är betydande strål-
ning i normal drift. Avfallsfrågan är ännu inte löst.
Processen ger upphov till kritik. Egentligen är ac-
ceptansen avgörande och inte säkerheten. Vi är
mycket kritiska till att regeringen, Centern och
Vänstern har använt sig av möjligheten att avveckla
med marknadsmekanismer.
Det har visat sig att just marknadsmekanismer är
ett effektivt sätt att avveckla. Finansdepartementet
har också fått ett brev från Vattenfall där man vädjar
om att kärnkraftsskatten ska tas bort.
Man skriver: Om inte kärnkraftsskatten snabbt re-
duceras kommer den att leda till en förtida avveckling
av ett eller flera kärnkraftsaggregat med påföljd att
elpriserna stiger. Med kraftigt reducerad kärnkrafts-
skatt kommer den befintliga kärnkraften däremot att
bli klart lönsam.
Regeringen, Centern och Vänstern hade alltså en
väg att välja som verkligen skulle ha inneburit en
avveckling. De valde att inte ta den. Varför?
Att ta bort kärnkraftsskatten förefaller vara rege-
ringens öppningsbud till industrin tillsammans med
Rosengrens uttalande om en avvecklingstid på 30-40
år. Det skulle betyda en drifttid på ungefär 60 år. Det
är en lång drifttid för en reaktor.
Dessa öppningsbud är inte signaler till avveckling
utan till motsatsen. De är signaler till att kärnkraft-
verken lugnt kan göra sina renoveringar, eftersom de
kommer att betala sig.
Skattens nuvarande nivå är ett resultat av en upp-
görelse mellan Miljöpartiet, regeringen och Vänstern
om en grön skatteväxling. Överväger regeringen, som
näringsministern har antytt, att bryta den uppgörel-
sen?
Nytillskottet är mycket viktigt. Här sätter man i
propositionen en nivå på 10 terawattimmar i stället
för 25 terawattimmar, som man borde ha satt om man
följde EU:s rekommendationer för vad Sverige bör
producera av förnybar energi år 2010. Man valde att
lägga sig på mindre än hälften av det.
De 10 terawattimmarna kan dessutom täckas i
stort sett av byte av bränsle i kraftvärmeverken. En-
ligt Energimyndigheten finns det 14 terawattimmar
per år som kan täckas av bränslebyte.
Till år 2010 behövs alltså ingen tillkommande
energi, utan de 10 terawattimmarna täcks av bränsle-
byte i kraftvärmeverk. Även om målet blir 15 tera-
wattimmar till år 2015 krävs inga stora tillskott av ny
energi.
För att byte av bränsle ska ske får inte skillnaden
mot att elda med kol och olja i kraftvärmeverken bli
för liten. Då finns risken att det inte sker ett byte.
Förutsatt att bränslebyte blir lönsamt som planerat
kommer i stort sett ingen ny kraft till år 2010, efter-
som bränslebyte blir det billigaste sättet och kan stå
för omställningen ända upp till 14 terawattimmar.
För att få ett tillskott som kan täcka konsumtions-
ökningen och ersätta kärnkraft skulle alltså målet 25
terawattimmar ha behövts.
Nu väljer regeringen, Centern och Vänstern att
ligga på en skamligt låg nivå för förnybar el, mindre
än hälften av vad EU anser att vi bör ha. Sverige har
tydligen backat helt från tankarna om att vara ett
miljöföredöme i EU och lägger sig bak i svansen.
Om vi skulle ha avvecklat kärnkraften, som tan-
ken var, hade vi behövt göra någonting åt energisys-
temet. Om kärnkraften ska avvecklas måste den er-
sättas med effektivisering, elanvändning och konver-
tering till förnybara energislag och miljöacceptabel
elproduktionsteknik. Men grunden för en lyckad
omställning är att marknaden fungerar. Det är A och
O. Därför är det så anmärkningsvärt att regeringen
inte visat någon lyhördhet för de signaler som tyder
på att elmarknaden inte fungerar bra.
På producentsidan svarar endast tre kraftprodu-
center för nästan all produktion i Sverige, samtidigt
som det finns betydande konkurrensfördelar för stora
nationella producenter. På konsumentsidan är läget
bedrövligt. Det känner många till som har försökt
byta elleverantör till sin privata lägenhet eller villa.
Problemet i ett nötskal är att de konsumenter som
använder mycket energi och vid fel tid, dvs. när det är
kallt och systemet är hårt belastat, subventioneras av
de övriga konsumenterna på elmarknaden. Det är
faktiskt så. Det här är förklaringen till att nästan alla
nybyggda hus utanför fjärrvärmenäten byggs med
direktverkande elvärme: Installationen av direktver-
kande elvärme är mycket billig, och driften är billig,
eftersom den felaktiga konsumtion som blir följden
bekostas av övriga konsumenter. Det här sker samti-
digt som regeringen betalar ut dryga bidrag till dem
som konverterar från direktverkande el till ett annat
system. Det hela blir smått absurdistiskt.
På baksidan av valsedeln i kärnkraftsomröstning-
en stod det att man skulle förhindra direktverkande el
i ny bebyggelse. Det är bra att Boverket nu får i upp-
gift att titta på det här, men visst borde man ha fått
det för 22 år sedan! Visst är det anmärkningsvärt att
det har dröjt så här länge! Hade vi ett effektivt mark-
nadssystem så kanske det inte över huvud taget skulle
behövas. Då skulle den här saken lösa sig ändå.
Trots att vi har en sådan imperfekt marknad gör
Konkurrensutredningen bedömningen att konkurren-
sen fungerar bra. Lägg märke till brasklappen: förut-
satt de institutionella förutsättningar som råder på
marknaden.
Problemet är att de institutionella villkoren inte
alls skapar förutsättningar för en omställning av ener-
gisystemet. Det saknas mekanismer som säkerställer
balans mellan utbud och efterfrågan, och det har
resulterat i att staten tvingas upphandla ytterligare
kapacitet när det behövs.
För att marknaden ska fungera måste konsumen-
terna i mycket högre grad medverka i prisbildningen
och handeln. Konsumenterna måste få riktiga prissig-
naler och kostnadsincitament. Det finns inte med
nuvarande system över huvud taget. Omställningen
måste naturligtvis innefatta timregistrerande mätning
för konsumenter på något sätt, i någon ända. Det
måste också finnas ett incitament för investeringar,
och sådana mekanismer saknas på den nuvarande
marknaden.
Kjell Larsson har pratat om EU:s miljömål, och
han har sagt om det att det måste finnas konkreta mål
för att åtgärda ohållbara trender. Programmet måste
vara skarpt, tydligt och uppföljningsbart, och det
måste finnas mål och tidtabeller. Inget av detta gäller
energipropositionen. Larsson har rätt, men inget av
detta gäller denna proposition. Den är luddig, oklar,
oambitiös och rentav skandalös både vad gäller kärn-
kraftsavvecklingen och målen för förnybara energi-
slag.
Vi hade velat delta i utformningen av propositio-
nen, men det gick inte eftersom vi avkrävdes att ac-
ceptera att det inte skulle finnas något slutår för kärn-
kraftsavvecklingen. Observera att det nu inte handlar
om årtalsexercis längre. Nu handlar det om "inget
slutår". Det är en avsevärd skillnad.
Av våra kontakter med industrin och kärn-
kraftsproducenterna har det framgått klart att utan
slutår tror man inte på avveckling utan planerar fort-
satt drift under lång tid, och det är vad som sker nu.
Vår slutsats är att avvecklingen är inställd. Den
här propositionen, liksom många tidigare, går ut på
att avföra frågan från dagordningen inför valet och
underlätta för olika konstellationer för regeringsbild-
ning. Det är också därför som Vänstern och Centern
snällt har anpassat sig till en icke-avveckling. Ytterli-
gare en gång i raden är deras retorik bara retorik.
Chansen till makt efter valet är det som har avgjort
deras ställningstaganden.