Fru talman! Jag både förstår Ola Karlssons fråga
och förstår den inte. Det här är ju fråga om två vitt
skilda juridiska enheter och intressenter, staten å ena
sidan och kraftproducenterna å andra. Det har inte ett
dugg med ägandet att göra. Det är samma lagar, reg-
ler och krav på miljösidan eller i detta fall en eventu-
ell avveckling i framtiden av den kärnkraft som vi
diskuterar ständigt och jämt. Vi kan lagstifta som vi
gjorde med Barsebäck 1 och 2. Räkningen blev något
dyr, tyckte vi.
Vi kan försöka oss på den tyska metoden. Vi sät-
ter oss ned och diskuterar med kraftproducenterna,
som till stor del inte är statliga utan utlandsägda, och
så kommer vi överens om en tidtabell för att komma
loss ur beroendet av uranbränsle. Men det skulle inte
förändras även om vi hade helstatliga företag. Man
måste fortfarande ha ett avtal med dem. Jag förstår
alltså inte riktigt finessen med frågan.