Herr talman! Jag har aldrig utsatts för en enda siffra eller mediekampanj som inte förtjänar att granskas. Sverige mår bra av att man vågar och orkar ifrågasätta. Det är delvis min roll.
Lars Ohly säger att antalet fattiga barn ökar när det sedan 90-talet har minskat. Vi talar om ett relativt fattigdomsbegrepp som också EU använder. Det relativa fattigdomsbegreppet framställer folk som fattiga när fler får jobb. När vår politik fungerar, fler får jobb och det lönar sig bättre att arbeta kan man framställa det som att fattigdomen växer med detta sätt att titta på fattigdom. Det är ett dåligt mått.
Ett bättre mått är att säga att det är genom att fler får jobb som vi kan trycka tillbaka. För familjer med barn som lever med små ekonomiska marginaler är det jobben som är svaret, Lars Ohly. Vem är bäst i Sverige på att skapa förutsättningar för att jobben ska bli fler?
Om inte jobben är hela svaret måste fördelningspolitiskt träffsäkra förändringar göras som når fram, till exempel ökat flerbarnstillägg och ökad barndel i bostadsbidraget.
Vad är annars alternativet? Vad är svaret på hur-frågan? Vad lovar Lars Ohly, Håkan Juholt och Gustav Fridolin att tillsammans göra i stället? Var är dessa förslag? Hur ska de genomföras i Sveriges riksdag?
Vi har utformat en jobbpolitik som är det bästa sättet att lägga grund för sammanhållning i Sverige. Den enskilt viktigaste delen i det är att lätta på beskattningen på arbete. Hög beskattning på arbete som ger låga inkomster eller träffar människor med kort utbildning eller som har hoppat av gymnasieskolan leder till att de inte kan hävda sig i konkurrensen i det moderna arbetslivet. Deras jobb och jobbmöjligheter försvinner. Därför för vi en arbetslinje för alla människor, Lars Ohly, inte bara för höginkomsttagare och högproduktiva människor, vilket är resultatet av er politik.
(Applåder)