Herr talman! Om det var så att du, Fredrik Reinfeldt, verkligen var genuint intresserad av att höja inkomsterna för undersköterskor kunde du ha valt att anslå mer medel så att vi kunde ha höjt lönerna. Det du gjorde var att sänka skatten. Det innebar visserligen att höginkomsttagare, framför allt män, fick mer i skattesänkning, men också undersköterskor - det är riktigt. Men å andra sidan fick de nu jobba hårdare därför att arbetskamraterna försvann. Det blev tuffare.
Du kunde ha valt att höja lönerna för dem och att de därtill hade fått fler arbetskamrater. Du valde en modell som ensidigt i första hand gynnar höginkomsttagare och män. Det är ett vägval man kan göra. Det är samma pengar vi talar om.
Det andra handlar om ekonomisk politik. Fredrik Reinfeldt ska över huvud taget inte komma och mästra socialdemokrater om ekonomisk politik. Det finanspolitiska regelverket uppfann vi. Det var vi som gjorde det, mot er önskan. Självklart står vi fast vid detta.
När jag var ny ledamot av Sveriges riksdag 1994 åkte jag ut i Kalmar län och till Oskarshamn för att försvara de budgetnedskärningar vi var tvungna att göra för att städa upp i ekonomin. Det var jättetufft. Det var jättejobbigt. Många var arga och besvikna på mig. Men jag gjorde det därför att det var nödvändigt för att långsiktigt klara välfärden, för att bygga upp en krockkudde som ni sedan ganska mjukt kunde landa emot när finanskraschen kom.
Vad gjorde du vid samma tid? Jo, du publicerade en bok, en bok som heter
Det sovande folket
, där du skriver dina tio budord för Sverige, att inget samhällsstöd utöver svältgränsen ska utgå med skattemedel. Det gjorde du, Fredrik, publicerade denna bok, när jag försvarade en stram ekonomisk politik för att garantera välfärden för framtiden. Kom inte och mästra oss socialdemokrater om ekonomisk politik!
(Applåder)