Herr talman! Sverige är ett fantastiskt land. Men det har blivit fantastiskt för att människor har haft modet att drömma och kraften att göra drömmen till verklighet. Man har drömt om frihet, man har drömt om möjligheter och man har drömt om att göra det lite bättre för sig och de sina.
Varje förälder drömmer om att ens barn ska få möjlighet att bli de bästa människor de kan vara och att de ska nå lite längre än vad man själv har nått. Det är en dröm som ofta handlar om utbildning och som ofta kläs i ord som Harvard, Sorbonne eller Cambridge. Det är mot sådana institutioner som vi mäter våra egna universitet, och namnen på dem andas begåvning, framgång och glädje.
Jag hade för ett par år sedan en elev på folkhögskolan där jag jobbade som hette Nathalie. Jag har inte träffat henne på länge, men häromdagen fick jag ett sms från henne. Hon hade precis klarat av sin första tentaperiod på just franska Sorbonne. För henne var det så mycket mer än ett kunskapsprov. För henne var en gång en tenta på Sorbonne en lika avlägsen tanke som att gå in i en vulkan och slakta en drake. Nu hade hon gjort det.
Vi älskar alla denna typ av berättelser, berättelser om människor som har gjort sin dröm till verklighet.
Historien om Nathalie är också historien om Sverige, om folkbildningen och om ett land som tror på varje människas kraft oavsett vem man är eller var man kommer från.
Vi kan alla var och en drömma om att själva lära oss någonting nytt, våga någonting mer och nå ett högt uppsatt mål. Vi kan drömma om det för våra barn. Men ska vi drömma om det för alla barn måste vi drömma tillsammans. Det är enbart tillsammans som vi kan bära upp en dröm som omfattar alla.
Herr talman! Huvudpunkten i statsministerns anförande och i regeringens politik är arbetslinjen. Dess bärande princip är vi väl alla eniga om, nämligen att samhället vilar på arbete, att välfärden vilar på arbete och att byggandet av framtiden vilar på arbete. Vi hade inte haft någon talarstol att luta oss mot eller någon mikrofon att tala i om människor inte hade tillverkat dem. Inga Volvobussar skulle rulla på vägarna om ingen jobbade på Volvo. Ingen skola skulle hålla öppet om lärarna inte kom dit på morgonen. Inga vindkraftverk kan byggas ute i havet om ingen trotsar vågorna och åker ut och bygger dem.
Människors möjlighet att välja sina egna liv bygger mycket på den frihet och den självkänsla som arbete, egen försörjning, kunskap och yrkesskicklighet ger. Ett land som ger möjligheter är ett land som ser möjligheter. Svensk ekonomi har kunnat utvecklas därför att vi har omfamnat förändringarna.
När textilindustrin slogs ut på 60-talet fanns det de som förutspådde konstant massarbetslöshet. När varven försvann fanns det profeter som sade att industrin aldrig skulle återhämta sig. På samma sätt finns det de i dag som ser klimatutmaningen som måste göras som ett hot mot svenska arbetstillfällen och som vill skydda svensk industri från den nödvändiga gröna omställningen. Men det är precis tvärtom. Svensk industri och svenska företag har utvecklats för att vi gjort förändringen till vår. Vi ska inte rädas förändringen. Vi får bara anledning att oroas om vi slutar tro på utveckling. Vi har inget att frukta mer än fruktan själv, som det sagts.
En verklig arbetslinje, en riktig politik för jobb och framtidstro måste byggas på tre fundament. Investeringar är det som framtiden behöver så att det finns jobb att söka, utbildning behövs så att människor kan växa och ta de jobb som finns, och trygghet behövs så att människor ges mod och tillförsikt att våga ta de många steg som ett fullt yrkesliv innebär.
Jag oroas därför när jag möter människor som bär på en idé men inte vågar ta steget från en anställning till ett företag därför att de inte litar på trygghetssystemen. Jag oroas när barn inte får glasögon i skolan. Ett land som ger upp om att vara fantastiskt för alla är snart inte fantastiskt för någon. Jag oroas också när vi i denna kammare hellre diskuterar arbetslöshetens storlek än var framtidens jobb egentligen kommer. Politiken är för viktig för att snickras ihop av PR-byråer eller mätas i rubriker. Vi måste lyfta oss från de kortsiktiga poängerna för att se vilka som är de långsiktiga utmaningarna.
Sverige började tidigt promenera in i en ny tid. Redan för tio år sedan lyckades vi minska de svenska utsläppen av växthusgaser med ungefär 1 ½ procent per år. Men ingen minns den löpare som gick ut hårt i ett lopp. Man minns den som höll hela vägen. I dag är det svenska klimatmålet så lågt satt att det räcker med att minska utsläppen med ungefär en ½ procent årligen. Målet är alltså att vi ska vara tre gånger sämre än vi var för tio år sedan. Jag avstår från sportreferenserna. Medan vi har börjat promenera saktare mot framtiden har resten av världen börjat springa.
I framtiden kommer ingen att tala om miljöteknik. Vi kommer inte att känna någon annan teknik. I framtiden kommer vi inte att tala om gröna jobb. Alla jobb kommer att vara gröna. Alla lösningar måste bygga på att vi nyttjar våra naturresurser och vår energi på bästa möjliga sätt. 100 procent av världens teknik måste vara miljöteknik, och 100 procent av Sveriges teknik måste vara miljöteknik. Vi kan aldrig köpa oss fria från en svensk klimatomställning genom investeringar någon annanstans eftersom vi inte kan köpa oss fria från vår egen framtid. Det är denna insikt som måste ligga till grund för en politik för jobb och framtidstro. Bara på det sättet kan vi finna svar på frågan om var framtidens jobb skapas.
Jag vill därför använda denna debatt till att sätta upp tre mål för Sverige och för svensk industri.
För det första handlar det om investeringar. Vi äger tillsammans ett fantastiskt verktyg i bolaget Vattenfall. Där finns kunskaperna och resurserna för att spela en stor roll i omställningen. I stället har Vattenfall satsat skattebetalarnas pengar på att köpa kolkraftverk och uttjänta kärnkraftverk på kontinenten. I dag är Vattenfall ett miljöproblem för Europa. Med nya ägardirektiv skulle det i stället kunna bli en del av lösningen. Vattenfall ska användas för att investera i omställning av energisystemet.
I snitt investerar andra EU-länder dubbelt så mycket i sin järnväg som Sverige. De lägger räls. Det ska vi göra här hemma också. Vi ska bygga ny järnväg och tunnelbana, vi ska rusta upp miljonprogrammets bostäder och skolor, och vi ska modernisera energisystemet. Målet är att Sverige ska investera mest per capita i ny hållbar teknik i den industrialiserade världen.
För det andra behövs långsiktiga spelregler. Man kan ta miljöbilar som exempel. Är det någon här som vet vad som är en miljöbil i dag eller vad som var det i går eller vem man ska fråga? Vilken myndighet eller kommun är det egentligen som bestämmer vad som är en miljöbil i morgon? Vi behöver hållbara och tydliga spelregler om vi ska kunna få en omställning mot hållbar teknik.
I Sverige har vi gemensamt betalat för att utveckla en av världens ledande tekniker för solenergi vid Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitet. När forskningen skulle industrialiseras fanns det inga pengar till det i Sverige. I stället arbetar nu 500 personer i tyska Thalheim med att tillverka de solceller som har utvecklats i Sverige.
Det är klart att det var en besvikelse när vi inte hittade svenskt kapital till industrialisering av tekniken. Men samtidigt som andra länder har satsat intensivt för förnybar energiproduktion från solen ligger den svenska investeringsnivån i bottenskiktet i Europa. Detta förklarade professor Lars Stolt vid Uppsala universitet.
Totalt uppemot 100 000 tyskar jobbar bara med att tillverka solceller. Där har fastprissystemet för ny energiproduktion gett långsiktigt hållbara spelregler. Vi måste hitta det också i Sverige. Vårt mål är att Sverige genom stabila förutsättningar ska fördubbla de privata investeringarna i hållbar teknik.
För det tredje måste vi ge människor möjligheter att utbilda sig till de jobb som skapas i en grön omställning. Svenska företag har i dag, trots arbetslösheten, svårt att hitta rätt utbildad arbetskraft. Möjligheter för människor att fortbilda sig öppnar fler vägar in på arbetsmarknaden. Ett litet land på en global marknad har inte råd att slösa bort en enda talang. Sverige ska lyfta alla unga till gymnasiekompetens, och vi ska värdera arbetslivserfarenhet hos den som söker in på högre utbildning. Målet måste vara att Sverige ska vara det land där det är enklast i världen att vidareutbilda sig till jobb med arbetskraftsbrist.
Den förändring som du och jag och Nathalie gör kan nå så långt. Men den förändring som vi gör tillsammans kan nå ännu lite längre. Framtiden avgörs inte bara av vad vi väljer i snabbköpskassan. Den avgörs av vilka beslut som vi fattar för framtiden. Vilket land Sverige ska vara i framtiden avgörs av vilka vägval vi gör här i dag. Det är val som måste vila i en idé om vilka utmaningar som vi har att lösa och en vision om vilket samhälle vi vill bygga. Utan en idé om vart man ska är det lätt att man går vilse. Men med en ny industripolitik kan Sverige bli lika världsledande i omställningen som Usain Bolt är på 100 meter.
(Applåder)