Herr talman! I ett tidigare svar från statsministern tyckte jag mig höra att vi kanske inte ska ta så allvarligt på fattigdom bland barn i Sverige eftersom det finns barn i världen som svälter. Det är helt sant. Det är sällsynt att barn i Sverige svälter, men det finns hungriga barn och barn som äter bara ett mål lagad mat om dagen.
Det finns barn som kommer att komma tillbaka till skolan efter sommarlovet och ljuga om att de har gjort en massa saker för att de skäms över att de inte har kunnat åka någonstans.
Rädda Barnen har berättat om ett barn som gick till sin mamma och sade: Mamma, ta min tjuga, för jag vet att vi har det lite knapert.
Det finns barn som sjukskriver sig när kompisarna ska åka på skolutflykt för att det kostar en hundralapp att följa med.
Det här är ett problem som jag tycker att statsministern inte borde nonchalera och förminska. Sverige är ett rikt land, och vi ska inte ha fattiga barn i Sverige.
Det är statsministerns politik som ligger bakom ökningen av antalet fattiga barn. Statsministern berömmer sig för minskat utanförskap, för att alla kurvor pekar åt rätt håll och för att Sverige är på rätt väg. Samtidigt visar Rädda Barnen i sin undersökning att antalet fattiga barn ökar.
Tapio Salonen är forskare och har för Rädda Barnens räkning undersökt detta. Han säger att det skulle kosta 15 miljarder att avskaffa fattigdomen bland barn i Sverige. Det är lite drygt 10 procent av vad regeringens skattesänkningar har kostat.
Politik är att välja, statsministern. Man kan inte lova allt till alla och genomföra allting samtidigt. Men jag avskaffar hellre fattigdomen bland barn och hjälper barn att leva under värdiga villkor än fortsätter sänka skatter.