Herr talman! Det är klart att det behövs jobb för att utrota barnfattigdomen. Det förstår jag, Peter och Peters mamma. Men arbetslinjen är trots allt en klen tröst när man sitter där och vänder på femtiolapparna och inser att man inte har råd med glasögon till sitt barn för att man har blivit utförsäkrad ur sjukförsäkringssystemen.
Arbetslinjen, ja! Vi behöver fler lärare i skolan, fler vuxna i omsorgen, fler fritidsgårdar och specialpedagoger och mer av hela den infrastruktur som är så särskilt viktig för barn som växer upp i fattigdom. Men en arbetslinje som går ut på att det ska vara ännu lite tuffare för de barn som växer upp med en förälder som är arbetslös, den ställer jag inte upp på.
Är det inte dags att vi i Sverige igen lovar varandra att även om man är mellan jobb eller blir sjuk ska våra barn få växa upp i trygghet? Är det inte dags att vi slutar utförsäkra sjuka föräldrar?