Herr talman! Statsministern! Arbetslinjen går igen, föga förvånande. Det är en linje som den här regeringen har drivit konsekvent - det får man ändå ge er - i snart fem år. Om man lyssnar på statsministern kan man lätt få intrycket att alla problem nu är lösta; nu är det bara att invänta alla positiva effekter av alla de fantastiska reformer som regeringen har genomfört och av arbetslinjen.
Det må vara så att vi är på väg mot lägre arbetslöshet. Det är naturligtvis mycket som tyder på det. Men samtidigt är det fortfarande så att vi befinner oss på mycket höga nivåer, med en arbetslöshet kring 8 procent. Ungefär där kommer det att ligga inom överskådlig tid, alldeles oavsett vad statsministern säger.
Vilka åtgärder vidtar då regeringen? Jo, fortsatta skattesänkningar och fortsatt utbudspolitik. Man slåss mot återupprättandet av a-kassan som en trygg omställningsförsäkring. Man har aviserat ett femte steg i jobbskatteavdraget, men vi har inte ens hunnit besluta om det här i kammaren förrän statsministern pratar om ett sjätte jobbskatteavdrag. Det är tveksamt vilka effekter som de här åtgärderna kan ge.
Sedan har vi sänkningen av krogmomsen, som jag har ställt frågor till statsministern om tidigare. Den ska ge 3 500 jobb till en kostnad av 5 ½ miljard kronor, vilket innebär mer än 1 ½ miljon kronor per jobb. Det är oerhört dyra jobb.
Var finns de aktiva åtgärderna, statsministern? Vi har en halv miljon människor i det outnyttjade arbetskraftsutbudet. Var finns satsningarna på bättre matchning på arbetsmarknaden? Var finns satsningarna på utbildning? Var finns satsningarna på välfärd? Hur mycket välfärd får vi för de 5 ½ miljarder kronor som sänkningen av krogmomsen kostar? Hur många jobb i välfärden kan vi få?
Herr talman! Jag har ingenting emot vare sig arbetslinje eller sänkta skatter. Men det finns stora hål i välfärden som vi måste fylla. Om man motiverar de fortsatta skattesänkningarna utifrån något slags jobbperspektiv har man ingen trovärdighet längre. Det är inte trovärdigt längre, Fredrik Reinfeldt!