Herr talman! Jag vill börja med att säga att vi är
verkligt öppna för ett nytänkande i olika
utredningsarbeten om det verkligen är fråga om att
ta helhetsgrepp.
Gullan Lindblad sade att man inte skulle skapa oro,
och det håller jag också med om. Den förda
politiken innebär att man går in och river i delar av
ett stort system. Jag tog inte i mitt anförande upp
de negativa verkningarna av detta. De är att man
för varje gång åstadkommer en boom, vilket man
säkert får som följd av att man nu för tredje gången
skall röra i delpensionen, i stället för att också lägga
den under den utredning som är tillsatt.
Sedan tillbaka till ersättningsnivåerna. Vid den
debatt vi förde förra gången här i kammaren nöjde
sig alla de andra partierna -- Socialdemokraterna,
de borgerliga partierna och Ny demokrati -- med att
utskottet i betänkandet hade skrivit att man skulle
följa upp detta noga och se hur verkningarna blir.
Nu har vi sett ganska bra hur verkningarna blev.
Utskottet hade en hearing i december. Den som så
önskar kan läsa innantill i betänkandet, där det
finns ett referat från hearingen, vad resultatet blev.
Man måste fråga sig: Vari ligger besparingen?
Försäkringskassans representanter ansåg, att om
man ytterligare lättar på de regler som infördes
förra gången, berör det så få människor att man
frågar sig: Skall man ha denna differentiering? Då
börjar kostnaderna att ta över eventuella vinster.
Var man än sätter gränsen måste man göra en
gränsdragning hos försäkringskassorna, och man
måste göra en utredning. Det är fullkomligt
obegripligt att envist hålla fast vid denna
differentiering av endast den anledningen att det
gjordes en överenskommelse en krisnatt.