Herr talman! Det råder en ganska fridfull stämning
i kammaren just nu, och jag har inte för avsikt att
dra i gång någon större debatt. Det finns, som har
sagts, en mycket stor enighet om betänkandet i
dagsläget. Det är naturligtvis värdefullt.
Hoten finns emellertid i den offentliga debatten.
Dem får man naturligtvis ta när de dyker upp.
Gullan Lindblad gjorde en viktig markering när
hon sade att hon anser att man måste ha trygga
socialförsäkringar. Det låter ju bra. Vi får testa litet
längre fram om hela Gullan Lindblads parti är med
på det. Jag hoppas att det blir på det sättet.
Detta ärende är egentligen stort. Det upptar ganska
stora anslag till socialförsäkringarna -- uppemot 80
miljarder. Då ligger föräldraförsäkringen utanför.
Ärendet borde kanhända ha mött en något större
uppmärksamhet.
Socialförsäkringarna är en mycket viktig del av
välfärden på det sättet att de skall ge trygghet vid
olika tillfällen i livet. Det är också ett omfattande
system som uppgår till ett stort antal miljarder. Det
är viktigt att försäkringarna fungerar på ett
likformigt och rättvist sätt i alla lägen. Det är den
uppgiften vi i utskottet skall försöka lösa.
Vi har speciellt följt rättstillämpningen vad gäller
försäkringarna. Vi har ägnat mycket tid åt vissa
frågor och mycket ingående penetrerat i varje fall
två mycket viktiga områden eller delfrågor. Den
ena är 70 eller 80 % som nivå i sjukförsäkringen,
vilket somliga talare har berört. Det gäller också
tolkningen av reglerna för hel förtidspension vid
idellt eller politiskt arbete eller arbete i hemmet.
Båda frågorna har aktualiserats i
socialdemokratiska partimotioner.
Vi menar att Riksförsäkringsverkets och kassornas
tolkning av de intentioner utskottet utfärdade i
samband med bestämmelserna om 70-procentig
ersättning har varit alltför snäv. Det har i vissa fall
lett till att antalet förtidspensioneringar har ökat.
Det har också varit hindrande i
rehabliteringsarbetet.
I den andra frågan begär vi ett beslut eller
tillkännagivande av riksdagen om rätt för
förtidspensionärer att vara ideellt verksamma utan
att pensionen reduceras. Som tidigare framhållits i
debatten har utskottet i sin helhet sett mycket
allvarligt på kritiken och också anordnat
utfrågningar i båda dessa avseenden. Det har
framkommit att de bestämmelser i
sjukförsäkringen som gäller för den högre
ersättningen på 80 % upplevs som stelbenta,
byråkratiska och i vissa fall orättvisa för olika
grupper av sjukskrivna.
Vi har alltså tagit intryck av debatten och kritiken
utifrån och av motionerna. Utskottet har gjort en
mjukare tolkning av bestämmelserna.
Huvudregeln för att få 80-procentig ersättning är i
fortsättningen att behandlingen eller
rehabiliteringen ordinerats av läkare och att det
finns en behandlingsplan som godkänts av
försäkringskassan. På det här sättet får man en
rakare och mjukare tillämpning av reglerna. De
måste upplevas som mer rättvisa och likformiga.
De skall inte heller få styrande effekter på
behandlingsmetoderna.
Det förefaller att vara en liten fråga, men den har
en oerhört stor betydelse för enskilda --
ekonomiskt, men också för att motivera
rehabilitering. Det är positivt att utskottet i enighet
har kunnat göra denna förändring.
Också när det gäller förtidspension i samband med
ideellt arbete har utskottet gjort en justering och en
mer generös tolkning. Utskottet säger i
betänkandet att det ligger ett mycket stort värde i
att en handikappad förtidspensionerad person kan
engagera sig ideellt. Vi har i betänkandet gjort ett
förtydligande som leder till att handikappade som
söker förtidspension och som har helt nedsatt
arbetsförmåga inte behöver känna oro för att de
nya nivåerna leder till en lägre pension. Jag anser
det positivt att vi har kunnat göra det. Det är en
framgång för försäkringen att vi har kunnat lösa det
på det här sättet.
Det finns ytterligare en fråga att ta upp. Vi har gjort
ett särskilt yttrande när det gäller ersättning vid
arbetsskada. Vi socialdemokrater står naturligtvis
för det beslut utskottet har fattat, men vi har ändå
velat göra en mycket viktig markering. Den 1 juli
1993 försämrade regeringen och den borgerliga
majoriteten arbetsskadeförsäkringen. Det innebar
materiella förändringar av visst slag genom att
arbetsskadesjukpenningen slopades.
Nu går Ny demokrati ett steg längre och vill
avskaffa arbetsskadelivräntorna. Det är ett mycket
mycket långtgående steg.
Arbetsskadeförsäkringen, eller
yrkesskadeförsäkringen som det hette tidigare, är
ju en av de allra äldsta socialförsäkringarna. Vi från
vårt parti ser det som alldeles självklart att de som
utsätts för risker, skador och sjukdomar i jobbet
också skall vara försäkrade och ha ersättning. Det
är en oerhört viktig princip att det också är
företagen och produktionen som betalar det.
Vi ser Ny demokratis motionsyrkande -- man har
också en reservation på denna punkt -- som väldigt
långtgående. Vi vill göra en mycket kraftig
markering om att vi ogillar detta.
Arbetsskadeförsäkringen är oerhört viktig för de
anställda. Vi tycker att det är väsentligt att det finns
ett ekonomiskt skydd om det skulle uppstå en skada
i arbetslivet. Denna markering vill vi göra.
Nu har alltså utskottet skickat motionen vidare till
utredningen. Den borde egentligen avfärdas direkt,
men jag hoppas att den kan begravas på ett snyggt
sätt i utredningen.