Fru talman! Socialförsäkringsutskottet behandlar i
betänkande nr 12, Socialförsäkring -- inriktning
och anslag, dels riktlinjerna för våra
trygghetssystem, dels ett antal frågor som tilldrar
sig stor uppmärksamhet just nu.
När det gäller riktlinjerna redovisar utskottet
ställningstagandena i budgetpropositionen och i ett
antal motioner -- däribland de socialdemokratiska
partimotionerna Sf261 och So276 -- och hänvisar,
utan uttryckligt eget ställningstagande, till det
kommande arbetet i Sjuk- och
arbetsskadeberedningen.
När det gäller sjukpenningen till
långtidssjukskrivna och reglerna om förtidspension
till handikappade har vi socialdemokrater haft
framgångar med våra yrkanden. Börje Nilsson
kommer att närmare belysa dessa samt frågorna om
arbetsskadeförsäkringen.
Vi socialdemokrater har därför, för ovanlighetens
skull, inga reservationer fogade till detta
betänkande, utan vi har bara två särskilda
yttranden. Men det betyder inte att motsättningar
saknas beträffande utformningen av framtidens
trygghetssystem -- tvärtom! Det framgår av
motionerna och av samhällsdebatten att
motsättningarna är stora.
Det vore naturligtvis av stort värde om det var
möjligt att åstadkomma breda överenskommelser
som säkerställer våra socialförsäkringar inför
framtiden -- vilket ju lyckats när det gäller
pensionerna. Vi socialdemokrater är inställda på
att medverka till det. Men för att detta skall vara
möjligt krävs det något annat än de stridssignaler
mot oss, mot de andra borgerliga partierna och mot
stora medborgargrupper som hördes vid t.ex.
Moderaternas kommunala rikskonferens i Västerås
för några veckor sedan.
Vi vill genomföra en social revolution, sade Gunnar
Hökmark. Lars Tobisson markerade att
förändringens vind bara har börjat när det gäller
socialförsäkringar och arbetsmarknadspolitik. Om
vi får en ny borgerlig regering kommer
Moderaterna, sade de, att sätta sin prägel mycket
tydligare -- dvs. att hänsynslöst driva igenom den
egna politiken. Då blir det verkligen systemskifte!
När man hörde Gunnar Hökmark och Lars
Tobisson tala om hur föräldrar, barnlösa släktingar
och andra skall betala sina barns universitetsstudier
kände man hur det gamla orättvisa samhället var på
väg tillbaka. I Carl Bildts och Gunnar Hökmarks
Sverige finns det i dag mer än 200 000 barn som
lever i familjer där minst en förälder är arbetslös.
Det är inte många av dem som har en rik ogift faster
att vigga pengar av, och de skall aldrig heller
behöva göra det. Vi får inte tillåta att några barn
och ungdomar utsätts för den sortens orättvisor och
förnedring igen.
Fru talman! ''Hälften kvar'' när du blir sjuk eller
skadas på jobbet, när du blir arbetslös eller
gammal -- den gamla moderata parollen för
skattepolitiken har fått en ny användning. Den är
nu mottot för det systemskifte i trygghetssystemen
som Moderaterna vill genomföra, oavsett vad
Bengt Westerberg tycker.
''Hälften kvar'' är också den verklighet som döljer
sig bakom det möjligen förledande uttrycket
grundtrygghet. De som talar om grundtrygghet
menar att de gemensamma trygghetssystemen bara
skall ge ersättning på låg nivå -- någonstans vid,
eller strax över, socialbidragsnormen. Resten får
man klara själv bäst man kan.
Detta betyder att den som tillhör en högavlönad
lågriskgrupp -- civilingenjörer och tjänstemän i de
högre inkomstskikten, t.ex. Carl Bildt och Anne
Wibble -- kan få bra försäkringar och pensioner
med låga premier och bra ersättningar. Den här
gruppen utgörs nästan bara av män.
Men de som tillhör en lågavlönad högriskgrupp --
städerskor, sjukvårdsbiträden eller
livsmedelsarbetare -- får mycket svårt att klara sig.
Många kommer att få ett otillräckligt skydd. Andra
kommer att ställas helt utanför. Den här gruppen
domineras av kvinnor. Det är vi kvinnor som skulle
bli de stora förlorarna med ett sådant här system.
Vi socialdemokrater avvisar alla tankar på ett
sådant system. Vi vill ha enkla, tydliga och pålitliga
system som träder in i olika livssituationer -- när vi
får barn, när vi studerar, när vi blir sjuka eller
arbetslösa och när vi blir gamla. Vi vill ha enhetliga
ersättningsnivåer. Vi vill stärka de krafter som
motverkar ohälsa och som främjar ett aktivt liv.
Orsakerna till att människor slås ut skall angripas.
I en ny sammanhållen sjuk- och
arbetsskadeförsäkring skall även förtidspensionen
ingå. Genom att knyta arbetsmarknadens parter
fastare till dessa försäkringar vill vi stärka
arbetslinjen. Försäkringen skall omfatta alla i
åldrarna 16--65 år. Grundvillkoren skall läggas fast
i lag, och systemen skall finansieras solidariskt.
Ersättningen skall ge inkomsttrygghet och ha en
tydlig fördelningspolitisk inriktning. Vi vill
utvärdera hur de nuvarande reglerna fungerar och
klarlägga hur reglerna i det framtida systemet bör
utformas för att bli rättvisa och främja en aktiv
arbetslinje.
Den nuvarande regeringen har, ofta under stor
brådska, genomfört olika förändringar i
trygghetssystemen. Effekterna har inte analyserats
i förväg.
Vi anser att det är viktigt att utvärdera
konsekvenserna av de olika förändringar som har
skett inom sjukförsäkringen -- karensdagen och
sjuklöneperioden -- samt inom
förtidspensioneringen, arbetsskadeförsäkringen
och företagshälsovården. Vi vill klarlägga hur
ersättningsnivåer och avgifter bör utformas för att
styra mot aktivt förebyggande och rehabiliterande
arbete och minimera behovet av socialhjälp och
tilläggsförsäkringar.
Fru talman! Antalet förtidspensionärer ökar nu
dramatiskt. Förra året blev det 62 000 nya
förtidspensionärer. Vid årets slut beräknas de vara
420 000. En annan förändring under senare år är att
förtidspensionärerna blir allt yngre.
Det behövs nu krafttag för att vända den här helt
oacceptabla utvecklingen. Det finns naturligtvis
flera orsaker till att människor förtidspensioneras.
En är det tydliga sambandet mellan hög
arbetslöshet och benägenheten att erbjuda
förtidspension. Det är självklart inte rimligt.
Förtidspensionering får aldrig bli ett alternativ till
arbete. Den skall vara en rättighet för den som av
hälsoskäl inte längre orkar arbeta. Den första
försvarslinjen måste naturligtvis vara att pressa ner
arbetslösheten och den andra att satsa på
förebyggande och rehabiliterande arbete.
Vi socialdemokrater har i en särskild motion till
riksdagen föreslagit ett omfattande program i tio
punkter för förebyggande och rehabiliterande
insatser. Det mål vi ställer upp är att minst 10 000
förtidspensionärer skall kunna återgå i arbete
under en femårsperiod. Enbart i
försäkringsavgifter beräknas det spara en miljard,
för att inte tala om allt det mänskliga lidande som
då skulle kunna undvikas.
Fru talman! De krav som vi ställer är höga, men de
går att klara under två bestämda förutsättningar.
Den första är att så många som möjligt av alla oss i
aktiv ålder arbetar så mycket som möjligt. Det
räcker att betänka att de 40 år som betraktas som
normal livsarbetstid bara omfattar halva vårt liv för
att inse vårt ansvar och vårt egenintresse. För den
andra hälften av livet är vi för vår försörjning
beroende av att det finns bra, solidariskt
finansierade trygghetssystem. Och vi kan faktiskt
också under våra aktiva år behöva utnyttja
sjukförsäkringen eller arbetslöshetsförsäkringen,
till och med förtidspensionen.
Vi har i Sverige en formidabel försörjningsbörda.
Vi har fler barn som går i skola längre än i något
annat land. Vi har fler gamla som lever längre och
har bättre pensioner än något annat land. Vi har
dessutom lagt till föräldraförsäkring och olika
former av handikappstöd och studiestöd, som
också skall finansieras av oss som är friska och har
jobb.
Det är för att klara den här försörjningsuppgiften
som det är viktigt att så många som möjligt av oss
som är i aktiv ålder arbetar så mycket som möjligt
med hänsyn till vad vi orkar. Därför är första
försvarslinjen också här att pressa ned
arbetslösheten och att hävda kvinnors och
handikappades rätt till arbete.
Den andra förutsättningen för att vi skall klara
detta är att vi som är friska och har jobb är beredda
att avsätta tillräckligt ur vårt produktionsresultat
och löneutrymme för att fullt ut finansiera
socialförsäkringarna.
Om vi inte är beredda att under de goda, aktiva
åren avstå från eller skjuta upp uttag av våra
inkomster kommer vi inte att kunna upprätthålla
trygghetssystem som ger ersättning för
inkomstbortfall. Då kommer vi förr eller senare att
tvingas sänka ersättningsnivåerna och försämra
förmånerna på det sätt som moderaterna och
nyliberalerna nu talar om.
Det kommer att leda till ett kluvet samhälle, med
en välbeställd majoritet och en växande grupp
svenskar som är fattiga i ordets verkliga bemärkelse
och som saknar trygghet vid sjukdom, föräldraskap
och ålderdom. Det är, fru talman, framför allt
kvinnor som då kommer att drabbas.
Ett sådant samhälle vill vi socialdemokrater inte ha.
Vi vill ha ett samhälle där vi upprätthåller
solidariteten och rättvisan också när det gäller att
betala för trygghetssystemen och fördela välfärden.
Det är de principerna som kommer att ligga till
grund för vårt arbete med reformeringen av våra
stora sociala trygghetssystem.