Fru talman! När den nya skogsvårdslagen tillkom
träffades en överenskommelse om att skogsvårdsav-
giften skulle tas bort. I gengäld skulle skogsbruket stå
på egna ben. Jag har inte uppfattat att det finns någon
som egentligen vill ändra i den uppfattningen. Jag har
inte hört att någon vill införa en ny skogsvårdsavgift
för att finansiera den ena frågan efter den andra. Jag
har sett samma resonemang föras om viltskadorna.
Näringen gjorde sig i stället beredd att klara de
här frågorna utan några statliga bidrag. Jag är där-
emot övertygad om att om det skulle inträffa en kata-
strof av större slag, som Inger Strömbom nämner, ska
vi naturligtvis angripa det problemet. Det har sedan
1994 förekommit stora insektsangrepp på ett par
ställen, men vi har klarat dem utan någon fond, och
jag tror att vi gör det i framtiden också.