Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 9. Vi från Miljöpartiets sida står naturligt-
vis även bakom den andra reservationen som vi har.
Jag vill också säga att vi kommer att stödja reserva-
tion 2 från Vänsterpartiet.
En ny skogspolitik efterlyses av flera talare. På
sätt och vis kan man faktiskt säga att vi har fått det,
med tanke på de pengar som nu avsätts både till re-
servat och till nyckelbiotoper.
Jag kan med glädje konstatera att det är en av de
stora framgångarna för mitt parti i budgetöverens-
kommelsen att vi har fått upp siffran så mycket när
det gäller skogsreservat. Siffran för året är 500 miljo-
ner. Det ska jämföras med 1998, då vi inte fanns med,
då siffran var 190. Vi har också fått upp siffran för
skydd av nyckelbiotoper från 25 miljoner år 1998 till
135 miljoner år 2001. Det här gör att myndigheterna
helt plötsligt har möjligheter att gå in och skydda
skog då de känner att det är nödvändigt.
Jag kan dela den uppfattning som har framförts
om att det är dags att skydda skog även i södra Sveri-
ge. Jag skulle vilja hävda att det fortfarande är ett
problem att vissa länsstyrelser inte prioriterar skogs-
skyddet på det sätt som andra gör. Det är kanske det
som gör att vi har så pass stora skillnader i landet.
Från majoritetens sida har vi försökt komma till
rätta med det här genom att anslå medel till länssty-
relserna, just för att de ska kunna använda dessa
pengar på ett bra sätt. Men som ni vet bestämmer
ändå länsstyrelserna internt var de ska lägga resurser-
na. När det gäller vissa länsstyrelser, framför allt i
södra Sverige, kan vi se att de skulle kunna göra
betydligt större insatser. Naturligtvis är det också
ibland svårare i södra Sverige, dels eftersom staten
inte äger särskilt mycket skog som man kan byta
med, vilket man ofta gör lite längre norrut, dels därför
att där framför allt finns mindre privata markägare.
Finns det då inga problem med de här pengarna?
Jo, vi har uppmärksammat ett problem som jag hop-
pas att vi kan komma till rätta med i nästa budgetom-
gång. Det gäller de storlekar på marker som ligger
mellan 5 och 25 hektar, det som ligger mellan nyck-
elbiotoper och naturreservat. Vi kan se - och vi fick
också höra det från Skogsstyrelsen under den senaste
uppvaktningen på utskottet - att dessa marker inte
skyddas på det sätt som de borde skyddas. Jag hoppas
att vi i majoriteten kan komma till rätta med det här
eftersom Vänsterpartiet och Socialdemokraterna
liksom Miljöpartiet har visat stort intresse för att
avsätta skogsmark, vilket jag är glad åt.
Den internationella naturvårdsunionen säger ju att
varje land ska spara ungefär 10 % av de biotoper som
finns i landet. Skogen är en viktig biotop i Sverige.
Det blir naturligtvis väldigt generande när vi kräver
att många u-länder ska spara djungel men inte att vi
ska spara skog här. Det blir inte logiskt.
Det finns 1 662 rödlistade arter, dvs. hotade arter,
som är beroende av skog. 93 % av dem är beroende
av produktiv skogsmark. Det innebär att vi, om vi ska
ha en chans att spara de här rödlistade, hotade, arter-
na, måste avsätta skog. Naturligtvis måste ambitionen
hela tiden vara att man ska göra det här på ett sådant
sätt att markägarna känner att de inte blir överkörda.
Och om man kan göra byten av mark är det naturligt-
vis att föredra.
Jag håller med om det som Inger Strömbom säger
om att det har skett en förändring i synen på skogs-
bruk. Det är riktigt. De allra flesta sköter skogen
annorlunda i dag jämfört med för tio år sedan. Tyvärr
har vi också, som har sagts i debatten, fått in ett antal
nya skogsägare som inte bor på landet utan som kan-
ske är vad vi kallar trottoarskogsägare. Man kan säga
att de har skogen som en ekonomisk mjölkko. De
avverkar ibland på ett felaktigt sätt. De är inte noga
med återväxten. De återplanterar inte som de ska. De
gallrar inte som de ska.
Jag misstänker att det var många av de här skogs-
ägarna som gjorde att den utvärdering av
skogsvårdslagen som Skogsstyrelsen kom med 1998
tyvärr visade att man varken nådde produktions- eller
miljömålen. Åke Sandström undrade på vilket sätt
man inte hade klarat miljömålen. Jag säger: Läs ut-
värderingen! Det står mycket klart där i procent hur
många som hade klarat att spara frötallar, hur många
som hade sparat marker i närheten av våtmarker osv.
Jag har tyvärr inte utvärderingen med mig, men det
här finns svart på vitt.
Det har också diskuterats om skogsvårdslagen
kontra miljöbalken. Det här är en diskussion som vi
inte har för första gången. Från Miljöpartiets sida
skulle vi gärna se att skogsvårdslagen arbetades in i
miljöbalken.
Vi menar också att det i det betänkande som han-
terar de lagar som har koppling till miljöbalken
mycket tydligt klargörs hur man ska tolka det hela.
Den här debatten tror jag att vi får återkomma till
någon annan gång, eftersom det nu sker en översyn
av miljöbalken. Naturligtvis kommer det då också att
ses över hur kopplingen till annan lagstiftning funge-
rar.
Från Miljöpartiets sida har vi två reservationer i
det här betänkandet - reservationer som handlar om
hur vi hanterar den biologiska mångfalden. Det är
naturligtvis så att om vi ska klara en biologisk mång-
fald och de 1 662 rödlistade arterna som finns i pro-
duktiv skog, måste den vanliga skogsskötseln ske
med biologiska förtecken. Man måste ta hänsyn helt
enkelt.
I dag tar man alltmer hänsyn i skogen. Det är rik-
tigt. Men fortfarande kan vi se att man avverkar i
närheten av dammar, tjärnar och mindre sjöar på ett
sätt som hotar de mycket hotade groddjuren som vi
har kvar i landet.
Ibland krävs det ganska lite åtgärder för att man
inte ska hota den biologiska mångfalden. Det är na-
turligtvis oerhört viktigt att sprida kunskap om åtgär-
der som kanske inte ens kostar. Det kanske handlar
om brister i kunskap, inte nödvändigtvis hos skogsä-
garen utan kanske hos maskinskötaren. Det gäller då
att kunskaperna blir praktisk verklighet.
Vi har också tagit upp det faktum att man bränner
skog i dag - något som också är viktigt för en succes-
sion av många arter. Det finns många arter, svedjenä-
van t.ex., som inte kan växa om inte fröet har utsatts
för brand. Men vi kan också se exempel på tillfällen
där den här typen av skogseldningar varit mycket
hänsynslös. Man har helt enkelt anlagt branden i en
cirkel, och allt som har funnits där innanför har inte
haft en chans att ta sig ut. Man har bränt fågelungar,
tjäder t.ex. Det här har känts mycket märkligt för oss
som är intresserade av naturvård. Vi vill också att
man ska kunna bränna i skog, men att man gör det på
ett sätt som inte skadar och dödar mer än nödvändigt.
Det här är säkert bara en av alla gånger som vi
diskuterar skogspolitiken här. Jag kan med glädje
konstatera att det finns mycket vilja hos den majoritet
som tillsammans lägger fast budgeten att komma till
rätta med problemen. Men visst har vi en del kvar,
t.ex. frågan om länsstyrelserna, hur vi ska klara om-
råden mellan nyckelbiotoper och reservat och framför
allt den stora utmaningen som nu visar att vi har be-
tydligt mer nyckelbiotoper än vad tidigare har trott.
Det är i och för sig inte så förvånande eftersom det
fanns många marker som inte var inventerade. Men
det här är naturligtvis en utmaning för majoriteten för
att kunna öka skyddet ytterligare.