Fru talman! Skogsnäringen har en mycket stor
betydelse för detta land. Privatskogsbruket är utom-
ordentligt viktigt för landsbygdsutvecklingen, och
självfallet har då skogspolitiken en avgörande bety-
delse för hur vi långsiktigt kan klara en skoglig pro-
duktion i balans med naturen.
Mycket har också hänt i positiv riktning när det
gäller exempelvis skogsskötsel, metoder och skogs-
teknik. Jag tror att vi som är här i kammaren har en
stor samstämmighet om de positiva förändringarna.
Tyvärr, fru talman, har vi genom miljöbalken fått
en mängd hänsynsregler som mycket klart begränsar
och försvårar pågående markanvändning utan att
klara riktlinjer för ersättningsfrågorna i samband med
dessa inskränkningar finns. Dessutom försvåras dessa
frågor också genom att skogsbruket i dag lyder under
två olika lagrum, alltså skogsvårdslagen och miljö-
balken. Hänsynsreglerna medför, som säkert alla vet,
försenade skogsvårdsinsatser, försenade avverkning-
ar, tvingande byte av avverkningstrakter och därmed
påkallade ökade kostnader.
Låt mig, fru talman, övergå till en av våra reser-
vationer, nämligen Avsättning till återväxtåtgärder.
Grunden för en skoglig produktion är beståndsan-
läggning och återväxt, och det är den absolut vikti-
gaste insatsen. Generellt sett fungerar det hyggligt då
det gäller beståndsanläggningar och återväxtåtgärder
hos en majoritet av skogsägarna. Men klipparnas
framfart under flera år är utomordentligt allvarlig när
det gäller dessa frågor. För mig är det förvånande att
vi inte skulle kunna komma sams i kammaren om att
vidta åtgärder mot dessa.
Den lagstiftande församlingen är alltså inte beredd
att vidta någon åtgärd, och jag tycker att det är märk-
ligt. Vi behöver ingen utredningslångbänk eller ut-
värdering av skogspolitiken för att vidta en sådan
juridisk och fastighetsrättslig åtgärd. Det är vår upp-
fattning från Centerpartiet. Det gäller alltså att koppla
ansvaret för dessa återväxtåtgärder till fastigheten och
inte till, som nu, ägaren. Jag hoppas att Alf Eriksson
är beredd att ge en förklaring till den negativa inställ-
ningen till just den här förändringen.
Fru talman! Inger Strömbom berörde viltskador-
na, och det är helt rätt i sak att de är ett stort problem.
Jag tror dock personligen att de insatserna, de föränd-
ringarna, ska lösas i lokala samråd. Vi har nämligen
så enormt stora variationer över landet, och centrala
detaljregler kan slå fel. Det är en kommentar till just
de tankegångarna.
Fru talman! Även reservatsfrågorna har behand-
lats i betänkandet och även tidigare i debatten här. Jag
ska bara kort ge uttryck för några synpunkter. I acce-
lererande fart berör dessa frågor mängder av mark-
ägare. En del kallar det reservatshysteri, och jag är
beredd att i vissa stycken hålla med om detta. Det
som är mest anmärkningsvärt och allvarligt är myn-
digheternas framfart och bemötande av enskilda
människor. Det är icke värdigt detta år 2001. Jag har
fått exempel från hela landet som talar om att det är
en mycket märklig hantering av frågorna.
Omfattningen måste också ifrågasättas för vissa
områden i landet. Min partikamrat Rigmor Stenmark,
som var anmäld till debatten, har fått förhinder. Hon
skulle också ha berört dessa frågor, men är som sagt
förhindrad.
Reservatsavsättningarna ska bygga på invente-
ringar. Precis som Inger Strömbom sade har vi fått
den nyligen avslutade inventeringen av nyckelbioto-
per, som pekar på att man har uppskattat fel med
400 %. Det är en ganska stor avvikelse. Det är alltså
nu 800 000 hektar som är avsatta och har nyckelbio-
topskydd.
Jag har ytterligare en siffra som pekar på omfatt-
ningen. I en av kommunerna i mitt hemlän Väster-
botten är 62 % av ytan belagd med någon form av
förbud mot markanvändning. Jag påstår att en död
hand över stora områden inte föder någon bygd. För
norra Sveriges del vill jag klart uttala att vi har fått
nog av reservat. Jag hoppas, också för den biologiska
mångfaldens skull, att avsättningarna sprids bättre
över hela landet när det gäller reservaten.
Carl G Nilsson, bl.a., har tidigare berört gräns-
dragningen mot den fjällnära skogen. Det är helt rätt.
Tyvärr är reservationen skriven på ett sådant sätt att
man bara har tagit med en liten del av den faktiska
skogsgränsen. Om det inte vore så skulle jag ha varit
beredd att stödja reservationen.
Med det anförda yrkar jag bifall till reservationer-
na 1 och 3.