Fru talman! I början av december 1999 stormfäll-
des mellan fyra och fem miljoner kubikmeter gran-
skog i Skåne. Av den skogen som fälldes av stormen
var 95 % av trädslaget gran. I och med att den för-
ödelse som stormen orsakade nästan enbart drabbade
gran borde man ställa sig frågan om gran hör hemma
och ska tillåtas planteras söder om sitt naturliga ut-
bredningsområde.
Enligt 6 § i skogsvårdslagen ska val av huvud-
planta vid återväxten utgå från markens och klimatets
naturliga förutsättningar, samtidigt som virkespro-
duktionen ska hållas på en god nivå. När man ser den
förödelse som stormen ställde till i Skåne, vill vi
ifrågasätta om och hur efterlevnaden av 6 §
skogsvårdslagen sker. Det verkar i varje fall inte vara
tillfredsställande.
Enligt skogsvårdslagen ska man använda eller
plantera sådana trädslag som med hänsyn till växt-
platsens förutsättningar kan ge en tillfredsställande
virkesproduktion. När man bedömer vad som är
lämpliga trädslag för växtplatsen utgår man från mar-
kens bördighet och fuktighet. Vi anser att denna rikt-
linje som finns i skogsvårdslagen inte har fått den
tillämpning som den borde ha fått, eftersom det fort-
farande planteras gran på platser där gran inte är
lämpad eller hör hemma. Därför bör det utredas hur
skogsvårdslagens 6 § efterlevs och tillämpas. Med det
som bakgrund yrkar jag bifall till reservation 2 under
mom. 6.
Fru talman! Det är positivt att vi har fått avsatt
medel för lövskogsplantering på de stormfällda area-
lerna. Men det räcker inte om vi ska nå miljökvali-
tetsmålet "Levande Skogar" som finns i Miljömål-
skommitténs betänkande, där det föreslås att lövsko-
gen i Sverige ska öka med 10 % fram till 2010. Detta
ska ske genom att lövskog vid föryngring ersätter
barrskog på marker som är lämpade för lövskog.
Allt är inte bra inom skogspolitiken, men mycket
är bra. Det finns saker som behöver förändras och
förstärkas. Den utvärdering som gjordes av skogspo-
litiken 1998 visar att det är nödvändigt att förändring-
ar sker för att uppnå både miljö- och produktionsmå-
let. Hittills har detta inte uppnåtts. Stora delar av den
svenska skogen är i dag inte uthålligt brukade. Fors-
karna pekar ut fyra faktorer, varav två direkt kan
hänföras till skogsbruket, nämligen dålig anpassning
till markens kapacitet samt helträdsutnyttjande utan
att man återför näringen. Övriga faktorer är surt regn
och högt kvävenedfall.
Skogsbrukets roll för utarmning av näringsförrå-
den och diskussion om alternativa skötselmetoder
kommer säkerligen att bli stora frågor i 2000-talets
miljödebatt. Miljödebatten har under 80- och 90-talen
handlat mycket om hur skogsbruket påverkar den
biologiska mångfalden och vilka och hur stora områ-
den som ska skyddas i reservat. Med genomslaget för
FSC-certifiering och ökade reservatsanslag ser bilden
nu i vissa avseenden lite ljusare ut.
Vad som är positivt på skogssidan är att det finns
en växande insikt om att värna den biologiska mång-
falden i skogen. Men det finns även exempel på mot-
satsen. Slarviga entreprenörer och enskilda markäga-
res ovilja har lett till att värdefulla skogsområden har
avverkats innan de har kunnat ges tillräckligt skydd.
Fortfarande avverkas oersättliga skogar i Sverige.
Avverkningar förekommer trots att man i många fall
känner till de höga naturvärdena. Samtidigt hotas och
missgynnas flera djur- och växtarter av skogsbruket.
Vi har ett ansvar att arbeta för ett skogsbruk som inte
utarmar ekosystem och biologisk mångfald.
Ett exempel på feltänkande borde skogsområdet i
Svartedalen vara. Det är ett område som under 1997
eller 1998 skulle avverkas, men där människor reage-
rade och agerade för att skydda en mycket värdefull
skog med höga naturvärden. Fältbiologerna Joel
Gröndahl och Nico Schmidts var två av dem som
reagerade och agerade. Två dagar efter aktionen de
deltog i beslutade länsstyrelsen att göra området till
ett interimistiskt reservat. För sitt agerande frikändes
de i tingsrätt och hovrätt men fälldes i Högsta dom-
stolen. Men även om de förlorade i Högsta domstolen
vann de ändå skogen i Svartedalen. Den har blivit
skyddad som naturreservat. Med detta menar jag att
här borde ägaren och berörda myndigheter ha insett
värdet av skogen ur miljö- och samhällssynpunkt och
agerat därefter - i tid.