Fru talman! Se på mig! Möjligen ser ni inte en
stjärna, men ni ser en läkare utan arbetsplats och
följaktligen utan arbetsplatskod. Men ni ser något
mer. Ni ser också en läkares patient, dvs. den här
läkarens egen patient.
Lotta Hedström talade här med indignation ur pa-
tientens synvinkel. Men den här doktorn är också en
patient till sig själv, och det får jag vara. Det är inte
förbjudet. Jag uppfattar det som en kränkning att jag
skulle gå till min kollega i nästa dörr för att få den
medicin utskriven som jag skriver ut till mina patien-
ter i övrigt när jag är i tjänst. Det får jag göra enligt
Lotta - det är bara till att välja! Nu kan jag kanske
betala en dyr medicin, för nu har jag hög lön. Men
när jag kommer tillbaka så kanske jag vill jobba
halvtid, och då blir det betydligt mindre lön. Då
känns det mycket mer att betala dyr medicin. Varför
ska jag betala den behandlingen därför att jag skriver
ut den själv, och varför ska jag behöva gå till min
kollega för att få denna favör?
Jag tycker att Miljöpartiet skulle ha stått kvar vid
den partimotion som man hade med anledning av den
här propositionen.
Jag vill bara förklara vad följden blir. Det är inte
bara det att det blir många besök som behöver göras i
primärvården, utan jag tycker att detta är en kränk-
ning mot mig som yrkesman.