De nya läkemedelsförmånerna

Herr talman! Även om vi nu har lämnat den debatt

där Rinaldo Karlsson skulle ha deltagit vill även jag

uttrycka den stora saknad som jag känner över att

Rinaldo Karlsson inte längre finns här ibland oss.

Med detta sagt ska jag övergå till att tala om soci-

alutskottets betänkande som behandlar dels proposi-

tionen om de nya läkemedelsförmånerna med tillhö-

rande motioner, dels motioner om läkemedelsfrågor

från den allmänna motionstiden. Den proposition som

jag nämnde har utformats i ett samarbete mellan

Vänsterpartiet, Miljöpartiet och regeringen.

Kostnaderna för läkemedel har visat en konstant

och ibland markant ökning under de senaste åren.

Landstingen ska nu överta ansvaret för kostnaderna.

Det finns en oro över att vi inte ska lyckas hålla kost-

naderna på det här området på en rimlig nivå. Det

finns också en oro för att detta på sikt kan innebära

att kostnaderna för läkemedel kommer att gröpa ur

medlen till övrig sjukvård så att dessa medel skulle

minskas på grund av de ökade läkemedelskostnader-

na. Det är en oro som man ska ta på allvar, även om

jag samtidigt vill understryka att ökade läkemedels-

kostnader i sig kan vara något positivt. Det innebär

ofta att man minskar på andra kostnader inom sjuk-

vården. Det visar inte minst introduktionen av mag-

sårsmedicin som minskade kostnaderna för kirurgiska

ingrepp som behandling av magsår.

Den här bilden vill jag ge som bakgrund till pro-

positionen. Propositionen innehåller förslag för att

bl.a. säkra en kostnadseffektiv användning av läke-

medel. Det är på sikt nödvändigt att vi klarar av om vi

ska kunna säkra en god tillgång till läkemedel för alla

som behöver det.

Men vad innebär då detta konkret? Ja, i proposi-

tionen inrättar vi en läkemedelsnämnd som har till

uppgift att ansvara för subventionerings- och prisre-

gleringsbeslut. Den ska också, om det behövs, kunna

koppla subventionen till en viss avgränsad patient-

grupp. Det innebär, hoppas jag, att vi i framtiden ska

slippa se liknande diskussioner som den som var

kring Viagra och Xenical, där individer har tvingats

söka dispens hos regeringen och där ansökan dessut-

om fallit under offentlighetsprincipen. För att främja

öppenheten och insynen i den här nämndens arbete

ska representanter för brukargrupper ingå i nämnden.

Det är bra, tycker vi.

Propositionen innebär också att apoteken ska byta

ut dyra läkemedel mot andra, likvärdiga men billiga-

re, medel om inte läkaren har kryssat för en ruta på

receptet att så inte får ske. Propositionen säger att

förskrivning av start- och provförpackningar ska

stimuleras, och det öppnas en möjlighet att inrätta

läkemedelsförråd vid särskilda boendeformer, bl.a.

för att minska kassationen av läkemedel. Det införs

ett krav att förskrivande läkare ska ange en arbets-

platskod så att verksamhetschefer och sjukvårdshu-

vudmän ska kunna följa upp den verksamhet som

man ansvarar för. Det här är alla de förslag som leder

till en ökad kostnadseffektivitet när det gäller läke-

medel men utan att på något sätt begränsa patienter-

nas möjligheter att få tillgång till de effektiva läke-

medlen.

I debatten kring propositionen har det rests en rad

farhågor. Låt mig då kort beröra några. Man har t.ex.

sagt att patienterna inte skulle klara av att få ett läke-

medel utbytt mot ett annat likvärdigt men billigare

läkemedel. Jag har större tilltro till patientgrupperna.

Jag tror att de allra flesta ställer upp på att vi ska ha

en kostnadseffektiv läkemedelsanvändning. Om det

finns ett billigare men lika effektivt alternativ är man

beredd att byta läkemedel.

Många äldre, kanske dementa, patienter, får hjälp

med medicineringen av omsorgspersonal, men jag

tror också att det kommer att ligga ett stort informa-

tionsansvar både på läkare och på apotekspersonal.

Man har också i debatten sagt att läkare kommer

att glömma bort att kryssa i arbetsplatskoden och att

apoteken då inte kan expediera recepten. Naturligtvis

kommer det initialt att krävas kanske både telefon-

samtal mellan apotek och behandlande läkare eller

återbesök för patienten. Det här kommer att vara ett

övergående problem.

Ett flertal partier har reserverat sig i betänkandet

mot det faktum att de läkare som inte har en arbets-

platskod i och med kravet på arbetsplatskod inte

kommer att kunna förskriva subventionerade läkeme-

del. Låt mig då först konstatera att det är bra att pro-

positionen på intet sätt begränsar den fria förskriv-

ningsrätten för legitimerade läkare. Däremot kommer

det i framtiden att krävas en arbetsplats och kod för

att kunna förskriva just subventionerade läkemedel.

Är det här bra eller dåligt? Naturligtvis upplevs

det som dåligt för de läkare som i dag inte har någon

arbetsplats. Jag är den första att medge att det här är

inte helt oproblematiskt. Men jag ställer ändå upp

bakom principen att läkare för att kunna förskriva

subventionerade läkemedel ska ha en arbetsplats. Det

är inte heller oproblematiskt att tänka sig att ett antal,

ofta pensionerade, läkare utan anknytning till någon

form av registrerad arbetsplats ska kunna fortsätta

skriva ut just subventionerade läkemedel utan det

uppföljnings- och kostnadsansvar som bör finnas.

I socialutskottets betänkande behandlas också en

rad motioner från allmänna motionstiden. Vi i Väns-

terpartiet har reserverat oss för två av våra motioner.

Den ena reservationen gäller jämställdhetsaspekter

inom läkemedelsområdet.

Enligt Socialstyrelsen använder kvinnor mest lä-

kemedel samtidigt som det oftare förskrivs nyare och

dyrare läkemedel för männen. De mest markanta

skillnaderna ser man för läkemedel mot depression

och annan psykisk ohälsa samt för läkemedel mot

smärta. Paradoxalt nog är äldre kvinnor inte med i

kliniska prövningar av dessa läkemedel trots att de är

de största användarna.

När vi frågade ett stort läkemedelsföretag om man

vid framställningen av nya läkemedel tog hänsyn till

att människor består av både män och kvinnor blev

svaret ett frågetecken. Man hade inte ett svar! Man

menade att kvinnor kan vara svåra att forska på på

grund av graviditet och hormoncykel - detta trots att

det faktiskt är dessa kvinnor som sedan ska använda

läkemedlen.

Det är ett problem att så många läkemedel är ut-

formade efter yngre män medan medicinerna ofta

används av andra grupper. Vi menar att det är dags att

ställa krav på läkemedelsföretagen, dvs. att läkemedel

vid lanseringen ska vara utprovade och anpassade

efter både kvinnor och män.

Vår andra reservation handlar om brister i regi-

streringen av biverkningar. Det är ett känt faktum att

framför allt våra äldre ofta använder en mängd medi-

ciner som ibland interagerar och som kan vara

olämpliga att kombinera. Rapporterna om detta har

under senare tid duggat tätt i medierna.

I en studie av Jan-Erik Ögren, apotekschef i

Skellefteå, har det visat sig att hälften av alla läkeme-

del som säljs i Sverige används fel av patienterna. 5-

15 % av akuta inläggningar på sjukhus beror på fel

medicinering eller biverkningar. I läkemedelspropo-

sitionen föreslås att läkemedelsgenomgångar genom-

förs för patienter som behandlas med många läkeme-

del. Det är både bra och nödvändigt. Men i vår reser-

vation pekar vi dessutom på att för att kvalitetssystem

kring läkemedel ska vara verkningsfulla måste också

biverkningsregister och anmälningar om biverkningar

fungera. Det krävs både en förebyggande läkeme-

delsgenomgång och ett uppföljningssystem med bi-

verkningsregister för att i framtiden kunna förhindra

biverkningar.

Herr talman! Jag står givetvis bakom båda våra

reservationer, men jag yrkar bifall enbart till reserva-

tion nr 31.