Fru talman! Alltsedan subventioneringen av lä-
kemedel infördes i Sverige 1955 har läkemedelskost-
nadernas storlek och ökning oroat och ifrågasatts med
jämna mellanrum. De åtgärder som vidtagits har i
huvudsak varit kortsiktiga och i första hand drabbat
konsumenten genom att man har höjt expeditionsav-
giften eller patientandelen av kostnaderna.
Dessa åtgärder har haft en begränsad effekt. Där-
emot har många av de förslag om insatser som skulle
ha haft en varaktig effekt, som utbildning av förskri-
vare och annan vårdpersonal samt information till
konsumenterna om läkemedels optimala användning,
inte förverkligats i den utsträckning som varit påkal-
lad.
Folkpartiet har åtskilliga gånger tidigare krävt en
reformerad läkemedelspolitik. Vi har fört fram saker
som förbättrad utbildning för läkare, sjuksköterskor
och annan vårdpersonal om hur läkemedel bäst an-
vänds, möjligheter för läkare att följa sina egna läke-
medelsförskrivningar och kostnaderna för dem, inten-
sifiering av läkemedelskommittéernas arbete med
rekommendationslistor och fortbildning av personal
om läkemedel.
Vi har föreslagit regelmässig gratis förskrivning
av provförpackning till patienter som ska ta ett läke-
medel under längre tid - tål patienten läkemedlet kan
större förpackningar skrivas ut på vanligt sätt. Vi har
föreslagit krav på användning av billigaste synonym-
preparat och krav på att rekommendationer från Lä-
kemedelsverket, Socialstyrelsen och Statens bered-
ning för utvärdering av medicinsk metodik följs an-
gående läkemedelsbehandling. Vi har också tagit upp
att apotekspersonalen behöver få tid att informera
kunderna om läkemedels rätta användning.
I det betänkande som vi nu behandlar har en del
av våra krav tillgodosetts. Under en rad av år har
dock våra förslag avvisats av regeringen.
Folkpartiets förslag syftar till att dämpa läkeme-
delskostnaderna utan att patienterna drabbas. Enligt
vår uppfattning bör reformer genomföras som syftar
till att rätt medicin skrivs ut och att det är billigast
likvärdiga medicin som används. De av våra förslag
som inte har tillgodosetts i det här betänkandet är
bl.a. att vi vill ha en nationell handlingsplan mot
felmedicinering.
Läkemedel är en integrerad del av den övriga häl-
so- och sjukvården. Genom nya läkemedel har många
vinster kunnat uppnås: minskat lidande för patienter-
na, kortare vård- och behandlingstider och minskat
antal kirurgiska ingrepp m.m.
Varje dag intas ca 12 miljoner dygnsdoser läke-
medel i Sverige. I genomsnitt varannan patient följer
inte läkarens ordination. Detta kan leda till behand-
lingsmisslyckanden i form av utebliven effekt och till
biverkningar. En fjärdedel av alla intagningar av
patienter över 65 år på medicinklinik uppskattas bero
på felanvändning av läkemedel. Vad det kostar
svensk hälso- och sjukvård är det ingen som egentli-
gen vet. I USA däremot uppskattar man att för varje
dollar man lägger ned på läkemedel lägger man också
ned 1 dollar på läkemedelsrelaterad sjuklighet.
Den grupp som konsumerar mest läkemedel är
äldre personer, som även är den grupp som ofta be-
höver sjukhusvård på grund av felmedicinering. I
äldreboenden behövs verkligen läkemedelsronder där
man regelbundet går igenom läkemedelsanvändning-
en i syfte att undvika felmedicinering och överdose-
ring.
Mot bakgrund av det lidande som felanvändning
av läkemedel förorsakar patienterna, de ökade läke-
medelskostnaderna och kostnaden för konsekvenser-
na av felbehandling är det nödvändigt med en natio-
nell handlingsplan för att åstadkomma en optimal
läkemedelsanvändning, dvs. rätt läkemedel till rätt
patient, på rätt indikation, i rätt dosering, under rätt
behandlingstid och i rätt administreringsform.
Det här var ett citat ur Folkpartiets motion.
Fru talman! I och med att läkaren skriver ut ett re-
cept och patienten hämtar ut medicinen uppstår en
kostnad. Läkaren har alltså ett stort ansvar att skriva
ut rätt mediciner. Därför behövs olika former av
hjälpmedel för läkarna. Regeringen konstaterar i
propositionen att det har gått trögt att införa elektro-
niskt förskrivarstöd men utgår från att sjukvårdshu-
vudmännen nu är beredda att införa sådana system
inom en tvåårsperiod. Mot bakgrund av hur trögt det
har gått så länge som sådana här system har funnits är
vi oroliga för att ett införande inte kommer att ske
inom två år. Vi anser att regeringen borde ha avsatt
stimulansbidrag till landstingen för att förverkliga
detta.
Fru talman! Egenavgifterna för hälso- och sjuk-
vård i Sverige är relativt höga i en europeisk jämfö-
relse. Särskilt äldre personer med låga pensioner har
problem med att klara avgifterna. De sammanlagda
avgifterna för läkemedel och vård uppgår i dag till
2 700 kr innan högkostnadsskyddet gäller. Vid ett
enskilt tillfälle när medicin hämtas ut på apoteket kan
kostnaden bli många hundra kronor för medicinen.
Folkpartiet vill ha ett bättre högkostnadsskydd för
läkemedel och vård. Alla ska ha möjlighet att söka
vård och köpa ut de läkemedel de behöver. Vi anser
därför att regeringen bör tillsätta en utredning med
direktivet att föreslå en modell för ett samlat hög-
kostnadsskydd för både läkemedel och vårdavgifter.
Vår utgångspunkt är att detta samlade högkostnads-
skydd ska understiga dagens samlade kostnad.
Fru talman! Folkpartiet välkomnar förslagen om
startförpackningar och läkemedelsförsörjning i sär-
skilda boendeformer för äldre och i hemsjukvård.
Dosdispenseringen är ett bra sätt att hjälpa männi-
skor att inta sin medicin, speciellt om läkemedelsin-
taget noggrant följs upp. Enligt nuvarande svenskt
regelsystem får endast Apoteket dosdispensera inom
den öppna vården, dvs. direkt till patienten efter läka-
res receptordination. Dosdispensering inom den slut-
na vården skulle dock kunna utföras av ett enskilt
företag. Det som krävs för att ett enskilt företag ska
kunna utföra dosdispenseringen är att iordningstäl-
landet av medicinen delegeras av behörig sjukhusper-
sonal till företaget samt att företaget har farmaceutisk
kompetens för expedition och ett tillstånd från Läke-
medelsverket att bryta läkemedelsförpackningar.
I propositionen står det däremot att Apoteket AB
liksom i dag bör svara för dosdispenseringen i de fall
där läkare ordinerat detta. Någon särskild patientav-
gift bör inte införas, och frågan bör lösas i samband
med översynen av verksamhetsavtalet mellan staten
och Apoteket AB - detta enligt propositionen. Det
här omöjliggör all konkurrens och ger Apoteket ett
faktiskt monopol även på den del av dosdispense-
ringstjänsten som inte omfattas av det legala apo-
teksmonopolet. Enskilda företag ges inte ens tillfälle
att lämna anbud på dessa tjänster.
Folkpartiet anser att dosdispenseringen inom slu-
tenvården kan skötas av ett enskilt företag jämte
Apoteket AB och att konkurrens bör göras möjlig. Ett
tillägg bör göras som förbjuder att Apoteket finansie-
rar sina aktiviteter genom generella ersättningssystem
där man tar betalt för tjänster som inte har beställts av
användaren. Folkpartiet anser dessutom att Apoteket
AB:s monopol bör avskaffas. Förändringen vad be-
träffar dosdispenseringen kan dock göras redan nu.
En avknoppning av Apoteket AB kommer att ske
under en längre tid och står därmed inte i motsats till
att förändra reglerna för dosdispensering redan nu.
Fru talman! Ett av de allra värsta förslagen i den
här propositionen är att man utesluter läkare med lång
sjukvårdserfarenhet från att få en arbetsplatskod. Ett
införande av arbetsplats- och förskrivarkod som ger
möjlighet till uppföljning av läkemedelsförskrivning-
en är bra, men i propositionen utesluter man de läkare
som inte har en fast arbetsplats eller har en arbetsplats
utanför den egentliga hälso- och sjukvården.
Många av dessa läkare, inte minst de som tvingats
sluta vid 65 års ålder men som har en lång sjukvårds-
erfarenhet, utför en sjukvård som inte registreras
någonstans och vars omfattning vi inte känner exakt.
Sveriges Läkarförbund uppgav vid en utfrågning i
utskottet att det kan antas att över 300 000 recept
årligen skrivs ut av läkare utanför regelrätt arbetstid.
Det innebär i sig att åtskilliga tusentals läkarbesök
kan sparas in. Det är alltså helt oacceptabelt att ute-
sluta dessa läkare från rätten att skriva ut läkemedel
med subvention. Det måste gå att finna en lösning så
att även de läkare som inte har en fast arbetsplats kan
få en kod, inte minst med tanke på den situation med
långa väntetider som råder runtom i Sverige.
Det här kravet delar Folkpartiet med Moderaterna,
Kristdemokraterna och Centerpartiet. Miljöpartiet
hade också i en motion framfört det här kravet men
har i behandlingen av betänkandet inte fullföljt detta.
Fru talman! Jag står bakom samtliga mina reser-
vationer, men jag tycker att just reservation 8 är den
viktigaste reservationen i det här betänkandet och
yrkar därför bifall enbart till den.