Fru talman! Mitt svar i det första stycket blir i allt
väsentligt detsamma som jag gav till Leif Carlsson.
Vi menar ju att om man förbättrar detta system med
arbetsplatskoder permanentar man det i stället för att,
som vi vill, komma fram till ett system med individu-
ella koder. Det är den linje vi har valt i det här läget.
I fråga om den mittersta synpunkten, om att vi
drar åt samma håll i Kalmar vad gäller recept på mo-
tion, är det bra. Det är trevligt! Det är ett tänkande
som vi vill se.
Chatrine Pålssons sista fråga, om ett samlat hög-
kostnadsskydd, har jag inget bra svar på nu. Jag tror
att det, snarare än kontroversen vi har om individuella
koder eller arbetsplatskoder, är en produkt av bristan-
de kontinuitet. Vi ser i dag, vi tre som har varit inne
och jobbat med den här frågan, att här finns ett för-
slag till högkostnadsskydd, ett nytt system som vi i
grunden tycker är bra. Vi har haft ganska mycket
diskussioner, och ganska häftiga diskussioner, med
departementet om olika saker i den här frågan. Vi var
väldigt nära att stödja ett förslag där vi bad regering-
en att återkomma. Men så bestämmer sig gruppen och
säger att vi vill ha individuella koder.
Däremot ska jag inte stänga dörren till ert förslag
om ett samlat högkostnadsskydd. Jag tittar på det. Vi
får ta upp det i gruppen och se i vilka former det kan
komma igen. Problemet är ju att väger man in allting,
sjukvårdskostnader, läkemedelskostnader osv., kan
det bli väldigt ohanterligt. Jag tror att det måste utre-
das mer i detalj. Men här finns det, det kan jag erkän-
na, ett kontinuitetsglapp i politiken från Miljöpartiet i
utskottet i denna fråga.