Herr talman! Om exakt 709 dagar är vi framme
vid sekelskiftet. Under nästa mandatperiod tar vi
steget över till ett nytt sekel.
Den politiska debatten inte minst här i riksdagen
måste handla mer om framtiden än om 1990-talets
ekonomiska krisår. Alltför ofta har den politiska de-
batten en tendens att handla om dåtiden, om det som
varit, och mindre om framtidens problem och villkor.
Vi måste fokusera intresset på dagordningen för
nästa mandatperiod då Sverige efter krisen skall for-
mas. Kort sagt: Det handlar om uppdrag 2000. Vi
måste koncentrera oss på framtidsfrågorna, på företa-
gandets villkor främst för de mindre och medelstora
företagen, på åtgärden för att pressa tillbaka arbets-
lösheten, på att skapa det ekologiska lyftet och på
människors rätt till arbete, service, skola, vård, om-
sorg och levande bygder runt om i vårt avlånga land.
När nu den svenska ekonomin står starkare än nå-
gonsin tidigare under 1990-talet finns det faktiskt
bättre förutsättningar att angripa de regionala proble-
men.
Det finns annars en risk för att vi går mot ett allt-
mer tudelat Sverige. Landsbygd och tätorter i gles-
bygd riskerar att utarmas när andra delar drar nytta av
den starkt förbättrade konjunkturen. Det är inte bra
när arbetsmarknaden i vissa orter avvecklas medan
den utvecklas i andra orter. Rätten till arbete och
utveckling är lika stor varhelst i landet människor bor.
Därför måste politiken medverka till regional utveck-
ling och inte till det tudelade Sverige. Uppdrag 2000
handlar om att skapa regional balans och regional
rättvisa.
Under flera decennier har Sverige faktiskt kon-
centrerats. Alltfler jobb och människor finns i dag i
större städer och i storstadslänen, medan landsbygden
och mindre orter har fått vidkännas både avfolkning
och färre arbetstillfällen.
Sedan 1975 har folkmängden i Stockholmsregio-
nen ökat med inte mindre än 270 000 människor sam-
tidigt som folkmängden i hela landet har ökat med
ungefär 640 000 invånare. 42 % av den totala be-
folkningsökningen i landet har fallit på en region. Om
man sedan jämför med den befolkningsökning som
har skett i de två andra storstadslänen finner man att
över 68 % av hela den svenska befolkningsökningen
sedan 1975 har hamnat i tre län. Det är därför som
man kan säga att Sverige har kantrat under de senaste
decennierna.
Våra möjligheter att bekämpa arbetslösheten och
skapa utveckling och livskraft i Sverige är nu faktiskt
större än på mycket länge när ekonomin är sanerad.
Vi har låga räntor och låg inflation.
Uppdrag 2000 inför nästa mandatperiod är att få
ned arbetslösheten. Särskilt viktigt är det att man
angriper arbetslöshetsproblemen i de områden som
under lång tid, långt före krisåren under 90-talet, har
haft svårigheter på arbetsmarknaden. Man måste
skapa fler företag, företagare och livskraft och för-
hindra en ny flyttlasspolitik.
Inom Centerpartiet slår vi vakt om det personliga
ägandet, om utrymmet för privata initiativ, och vi
arbetar för en omfattande företagsamhet. Vi hävdar
det decentraliserade samhällets fördelar. Vi ser gärna
att fler också gör detsamma.
Vi från Centern såg tidigt hur en ensidig inriktning
på storskalighet innebar stora nackdelar för både
miljön och den sociala tryggheten. Till detta kan vi i
dag lägga att stordriften inte heller är bra för den
ekonomiska tillväxten och att den inte heller ger jobb
åt arbetslösa.
Herr talman! Vi har nu i Sverige, tack vare ett
framgångsrikt och många gånger mödosamt men helt
nödvändigt saneringsarbete, skaffat oss en ekonomisk
situation som ger handlingsfrihet i politiken. Men det
finns ett mörkt hot, och det är Asienkrisen som kastar
mörka skuggor över oss. Det finns anledning att höja
ett varningens finger för effekterna av Asienkrisen.
Om Asienkrisen fördjupas och förlängs finns ris-
ken att den blir en broms för konjunkturuppgången
och en annars förväntad god tillväxt i Sverige. Det
skulle då främst drabba de arbetsmarknader som un-
der en lång följd av år har haft problem och har haft
svårt att hävda sig mot expansiva områden. Därför är
det så viktigt att man formar en offensiv politik för
regional rättvisa och utveckling.
Jag läste i en morgontidning som ges ut i Stock-
holm att regeringen diskuterar särskilda arbetsmark-
nadspolitiska frizonsåtgärder i ett län i södra Sverige.
Det skulle vi egentligen behöva ha i hela Sverige. Jag
utgår från att regeringen tar tillfället i akt att också
pröva flexiblare lösningar i andra delar av landet och
inte enbart i ett län i södra Sverige.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga några
ord om lönebildningen. Jag tycker att det finns an-
ledning att uttala en eloge till de parter på arbets-
marknaden som under januari månad har medverkat
till löneavtal på en samhällsekonomiskt vettigare nivå
än tidigare. Det vittnar om en ansvarsfull lönebild-
ning, och det leder förhoppningsvis också till efter-
följd av övriga parter på arbetsmarknaden.