Fru talman! Fru utrikesminister! Kolleger! Tack så
mycket för den här debatten i dag! Jag skulle vilja
säga lycka till i det fortsatta jobbet. Jag tror att vi är
många som på olika sätt kan hjälpas åt, inte minst att
föra diskussionen här hemma. Debatten här hemma
visar trots allt att det också finns positiva inslag.
Det skall vara en ungdomens riksdag den 15 maj
1998 här hemma, och jag har hittat en motion till den
där man säger nej till dödsstraff. Jag blev dock litet
fundersam över den, för den börjar så här: Det är inte
värdigt en rättsstat som Sverige att ha dödsstraff. Då
blev jag litet fundersam. Tror ungdomar att vi i Sveri-
ge har tankar på att införa dödsstraff? Eller kan man
t.o.m. vara så okunnig att man tror att vi fortfarande
har det? Diskussionen om att föra ut det här till sko-
lorna ställer jag alltså helhjärtat upp på.
De här ungdomarna, som kommer från en gymna-
sieklass i Filipstad, motiverar väldigt bra varför man
inte skall ha dödsstraff. Jag citerar från deras motive-
ring: Dödsstraffet är helt odemokratiskt. Varje männi-
ska har ett unikt värde, och rätten till liv måste tryg-
gas. Man bör ge människor en andra chans i livet. Tid
att bearbeta sitt liv och sina handlingar kan innebära
en omvärdering av livet. Det finns något gott inom
varje människa.
Jag tycker att det känns skönt att ungdomar ut-
trycker sig på det sättet. Jag ser med spänd förväntan
an vilken diskussion man får på ungdomens riksdag
om just den här motionen.
Jag undrar: Kommer utrikesministern att ha tillfäl-
le att delta i de här diskussionerna?