Fru talman! Rigmor Ahlstedt har frågat statsminis-
tern hur regeringen arbetar för dödsstraffets avskaf-
fande och på vilket sätt regeringen tänker möta dis-
kussionen om dödsstraffet här hemma. Interpellatio-
nen har överlämnats till mig.
Först vill jag hänvisa till de svar på motioner, in-
terpellationer och frågor i vilka regeringen tidigare
har redogjort för sitt agerande för avskaffande av
dödsstraffet.
Sverige har sedan många år tillbaka aktivt verkat
på det internationella planet för att dödsstraffet skall
avskaffas. Frågan har drivits inom ramen för arbetet
för skyddet av de mänskliga rättigheterna i olika fo-
rum, speciellt inom FN men även inom Europarådet
och Organisationen för säkerhet och samarbete i Eu-
ropa (OSSE).
Sveriges samarbete i EU har inneburit nya möjlig-
heter att verka mot dödsstraffet. Tillsammans med
Italien och övriga EU-länder lyckades vi i FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna 1997 för
första gången få igenom en resolution som tar upp
dödsstraffet.
Vid 1997 års möte tog också jag upp den svenska
regeringens syn på dödsstraffet och beklagade att det
fortfarande inte finns något universellt förbud mot
dödsstraffet i internationell rätt. Jag uttryckte också
djup oro över de dödsstraff som verkställts i strid med
de bestämmelser och riktlinjer av inskränkande natur
som finns för detta. Biträdande utrikesminister Pierre
Schori fördömde året dessförinnan inför kommissio-
nen bruket av dödsstraff och sade att Sverige reagerar
starkt mot det varhelst i världen det förekommer.
Nya medlemmar i Europarådet uppmanas att sna-
rast avskaffa dödsstraffet i fredstid och fr.o.m. dagen
för medlemskapet förbinda sig att inte verkställa
dödsstraff.
Arbetet för avskaffande av dödsstraffet förs vidare
av Sverige genom insatser vid olika internationella
möten, uttalanden, EU-samarbetet samt bilaterala
åtgärder, såväl genom aktioner av mer generell karak-
tär som till förmån för enskilda dödsdömda. Från
svensk sida pläderar vi för en aktiv hållning i sam-
band med den översyn av riktlinjer för EU:s agerande
gällande dödsstraffet som pågår för närvarande. Vi
agerar i synnerhet då utdömda dödsstraff inneburit ett
brott mot de begränsningar som trots allt finns i den
internationella rätten för denna strafform. Vi erinrar
löpande om Sveriges hållning i dödsstraffrågan i
kontakter med de länder som ännu inte har avskaffat
dödsstraffet. I avvaktan på ett generellt förbud mot
dödsstraffet försöker Sverige förmå andra stater att
ansluta sig till de internationella protokoll som regle-
rar avskaffandet av dödsstraffet, och vi stöder också
de mekanismer och organisationer som söker fästa
omvärldens uppmärksamhet på hur dödsstraffet i dag
används.
Trots en skrämmande utveckling i vissa länder
med en ökad användning av dödsstraffet är bilden inte
entydigt negativ. Vi kan också glädjas åt en positiv
trend där alltfler länder inför förbud mot dödsstraff
eller de facto-moratorium av verkställande av utdöm-
da dödsstraff.
Avslutningsvis vill jag säga att det i Sverige finns
all anledning att ta människors inställning till döds-
straffet på allvar. Vår argumentering måste vara tyd-
lig. Samtliga riksdagspartier är eniga i sin inställning
mot dödsstraffet, och jag är övertygad om att de flesta
i Sverige alltjämt betraktar rätten till liv som en av de
mest fundamentala av alla rättigheter och därför anser
att dödsstraffet inte hör hemma i en civiliserad värld.