Fru talman! Utrikesministern! Ärade kolleger! När
jag såg att den här frågan var på tapeten ville jag
också gärna delta i debatten. Både Lena Hjelm-
Wallén och jag har deltagit i FN-förbundets seminari-
um i dag. Det handlade om mänskliga rättigheter, och
dödsstraffet var också uppe. Vi fick där höra att det
trots allt går framåt. Under förra året beslutade sig
ytterligare tre länder, tror jag, för att inte tillämpa
dödsstraffet, och det är ju någonting som vi allesam-
mans måste glädjas åt.
Samtidigt är det mycket oroväckande att ett land
som USA, som ju i många avseenden brukar kämpa
för mänskliga rättigheter, går från better to worse när
det gäller dödsstraffet. Under föregående år såg vi en
utveckling mot att alltfler dödsstraff verkställdes. Det
var väl ingen av oss som inte mycket starkt upprördes
över att den unga kvinnan Karla Faye Tucker trots allt
avrättades.
Man kan fråga sig varför detta blev så upprörande.
Jag tror att det var därför att det framstod så tydligt att
hon hade upplevt en verklig förändring. Hon hade
varit med om att begå ett mord för 15 år sedan och
sade själv: Jag är nu en helt annan människa. Natur-
ligtvis kan man ha olika åsikter om i vilken utsträck-
ning det skall påverka, om det nu finns dödsstraff.
Men tron på att människor kan förändras och rehabili-
teras tycker jag är en viktig faktor när man diskuterar
dödsstraffet. Hela hennes uppenbarelse bar syn för
sägen att så verkligen var fallet, och det var också
starkt omvittnat av hennes omgivning. Det hade också
visat sig att hon hade kunnat vara en positiv kraft i
fängelset bland sina medfångar.
Vi vet att i samma stat i USA - i Texas - förvän-
tas ytterligare en ung kvinna, en fyrabarnsmor, avrät-
tas i april. Hon vill inte ens vädja om nåd av omtanke
om sina barn. Hon är rädd att de skall vända sig mot
samhället om de såg att hon trots begäran om nåd
skulle avrättas. Jag kan på sätt och vis förstå hennes
inställning. Men det gör det hela ännu mer barockt att
man inte ser till människors utveckling och att det inte
finns en öppning för någon rehabilitering och föränd-
ring i människors liv.
Jag menar att vi måste försöka att kraftigt påverka
inte minst USA. Vi delar ju många demokratiska
värderingar med detta lands invånare och med dess
ledning, även om det finns saker som vi vid olika
tillfällen kan förvåna oss över. Jag har personligen
mycket starkt upplevt att det inte minst är viktigt att
påverka den kristna opinionen i USA, vilken jag har
mycket svårt att förstå på den här punkten. När slave-
riet en gång i tiden upphävdes var en väckelseevan-
gelist - Charles G. Finney, mest känd under 1800-
talet - en mycket mäktig kraft när det gällde att vända
den amerikanska opinionen i den här frågan. Det
skulle kunna hända än en gång, men då måste vi först
vända den opinion som finns bland kyrkorna i USA.
Den är, som jag har förstått det, väldigt entydigt inte i
den riktningen.