Fru talman! Den här frågan har den karaktären att
man inte kan vara nöjd förrän alla världens länder har
avskaffat dödsstraffet. Samtidigt måste jag ändå säga
att jag tycker att den socialdemokratiska regeringen
på denna punkt har utfört ett förtjänstfullt arbete och
nått framgångar bl.a. i FN under denna mandatperiod.
Jag tycker att det finns skäl att understryka det.
Ragnhild Pohanka uttalade just att regeringen har
arbetat ordentligt med frågorna.
Jag tänkte även beröra dödsstraffet i USA, där an-
vändningen av dödsstraffet och verkställigheten av
straffen har ökat under de senaste åren. USA har ju
numera observatörsstatus i Europarådet, och inom
Europarådet är vi nu ett antal ledamöter som har tagit
initiativ till en resolution mot dödsstraffets använd-
ning i USA. Det finns alltså möjligheter att diskutera
den frågan på ett som jag hoppas bra och framgångs-
rikt sätt.
När det gäller den svenska opinionen såsom den
har kommit till uttryck i den opinionsundersökning
som har gjorts för några veckor sedan, skall man
naturligtvis vara litet försiktig med att dra alltför
långtgående slutsatser. Min erfarenhet av kriminal-
politiska debatter är ju att människor i allmänhet har
mycket lätt att snabbt svara ja på frågor om tuffa och
hårda tag och hårda straff. När man väl kommer i
diskussion brukar man också komma fram till en litet
annan slutsats. Jag säger inte detta för att underskatta
resultaten av denna undersökning utan mer för att
ändå något nyansera detta. Men jag vill också under-
stryka vikten av att vi i alla sammanhang försöker ta
upp denna diskussion, därför att om vi i frågan om
döddstraff har en sviktande opinion i Sverige försva-
gar det naturligtvis också Sveriges möjligheter att i
olika internationella organ verka för dödsstraffets
avskaffande.