Fru talman! Vad är det verkliga behovet? Behovet ser tydligen i Miljöpartiets värld ut så att vi inte behöver använda oss av de ekonomisk-politiska verktyg som finns längre. Eller hur ska jag tolka detta?
Jag ska fortsätta att citera Peter Eriksson. "Det är en trött, gammal och desillusionerad maktelit av personer som helt har övergått till att se sig själva som de tjänstemän och förvaltare som genomfört det här. Jag undrar var ni har gjort av visionerna, drömmarna om att tillsammans bygga ett bättre samhälle. Var finns lusten och glädjen i att arbeta politiskt? Var finns elden? Finns det ens en enda gnutta glöd kvar någonstans långt där inne? Man måste ifrågasätta det eftersom ni nu är beredda att återigen sälja ut demokratin för en vattvälling!"
Jag tycker att det är kloka ord från Peter Eriksson. Jag tycker att Miljöpartiet många gånger har kloka uppfattningar. Men vad som har hänt i denna fråga, i den demokratiska, grundläggande uppfattningen i Miljöpartiet, skapar en viss oro hos mig. När jag hör hur du resonerar förstår jag att du anser att oavsättbara tjänstemän är bättre på att utforma den ekonomiska politiken än vad förtroendevalda är och vad deras väljare har för förväntningar på dem att de ska utföra.
Är det så i Miljöpartiets värld i dag? Är stugvärmen så himla lockande? Jag tror nog inte att ni resonerar på det sättet när det gäller miljöpolitiken eller klimathotet. Är det bara tjänstemän som ska lösa det också, eller?