Fru talman! Den kraftiga kritiken mot det penningpolitiska ramverk som vi har, och som gör att Ulla Andersson använder så starka uttryck som att det försvagar löntagarnas position och bidrar till högre arbetslöshet, skulle Ulla Andersson alltså förena med ett samarbete med partier som också står för det synsätt som jag här redovisat gällande det penningpolitiska ramverket. Det blir nog lite svårt att få ihop dessa två saker.
Det handlar helt enkelt om att ha en tydlig uppdelning mellan vad som sköts på olika områden i vårt samhälle. Rättsväsendet fungerar bättre om domare oavhängigt tolkar lagen och utfärdar de domar som ska utfärdas. Politikerna lägger sig inte i detta. Varför? Jo, för att vi på så sätt får ett bättre rättssamhälle med tydligare regler för hur det ska fungera. Vi gör en bodelning mellan vad de politiska besluten ska omfatta och inte omfatta. Så är det också med penningpolitiken. Det innebär dock inte att riksdagen inte spelar en viktig roll för sysselsättningen och den ekonomiska utvecklingen.
Jag är övertygad om att ju bättre vi får ramverket för finanspolitiken att fungera, alltså arbetsmarknadens funktionssätt - vi kan diskutera vad exakt det ska innehålla; det kan vi ha olika politiska uppfattningar om - desto högre tillväxt och sysselsättning kan vi ha och desto högre reallöneökningar kan vi tillåta oss. Men om ekonomin inte fungerar ger det en bromsande effekt på jobben och även på löneökningarna.
Att tro att man bara kan gasa med hjälp av Riksbanken och strunta i det finanspolitiska ramverket är att vara naiv. Vi vet också att om vi låter inflationen gå upp kan den lätt skena i väg, vilket slår mot de svagare grupperna i vårt samhälle. Den rike klarar sig alltid. Den som lånar gynnas i ett sådant samhälle, medan den som sparar och investerar missgynnas. Ett sådant samhälle vill inte jag ha.