Fru talman! Jag är glad att Pär Nuder uppskattar en penningpolitisk debatt. Jag förstod nästan att han skulle ta med sig även den nådiga luntan. Men du vet precis som jag att det där inte är fullt ut socialdemokratisk politik. Det är inte fullt ut Vänsterpartiets politik, och det är inte fullt ut Miljöpartiets politik. Det är en mix av oss. Vi har fått ta och ge, som man måste göra i ett samarbete.
Jag konstaterade att du, Nuder, i ditt inledningsanförande först nämnde huspriserna och därefter arbetslösheten. Jag vet inte om du också påverkas av den normbildning som sker. Jag har också läst en del av det du tidigare har sagt och då konstaterat att du är väldigt inriktad på arbetsmarknadens funktionssätt och inte alls i samma utsträckning på efterfrågan på arbete.
Om folket har valt en regering ska man ge den regeringen förtroendet att föra den politik som folket har valt, oavsett vilken partifärg det är. För mig är den frågan inte särskiljande på det sättet, utan det är en demokratisk fråga som jag tycker är avgörande.
Man har gjort vissa jämförelser mellan domstolarna och penningpolitiken. Det här blir ungefär som om vi skulle säga till domstolarna: "Ni ska minska brottsligheten. Nu får ni utforma lagar och döma som ni vill." Det är riksdagen som utformar lagstiftningen, men här har vi inte gjort så. Vi har bara sagt att det ska vara prisstabilitet.
Sverige är ett av få länder i världen, faktiskt ett av sju, som har överlåtit till Riksbanken att sätta inflationsmålet. Vi är ett unikum på det sättet, och det tycker jag också är rätt odemokratiskt. Det finns goda exempel runt omkring oss att titta vidare på, där det finns en delvis mer flexibel penningpolitik och där den fulla sysselsättningen inte är överordnad prisstabiliteten.