Fru talman! Jag tror nog att finansutskottet borde tacka mig för att vi får debattera penningpolitik i dag. Det verkar annars vara en ganska dålig debatt, eftersom alla står och säger ungefär samma sak, eller hur?
Jag har några frågor här. I era anföranden talar ni väldigt mycket om ansvarsutkrävande och att vi måste stärka utfrågningarna av Riksbanken. Jag minns också när vice ordförande i riksbanksfullmäktige Leif Pagrotsky fick frågan av mig i finansutskottet om hur deras kontroll av direktionens arbete såg ut. Han skrattade och sade: Vad är det vi ska kontrollera när vi inte får ha åsikter om penningpolitiken?
Problematikens kärna finns lite grann där. Vi ska utkräva ansvar. Ledamöterna är icke avsättningsbara, vilket man brukar vara i en demokrati. Ansvarsutkrävandet är en grund i svensk representativ demokrati. I detta forum med penningpolitiken och den regim vi har valt fungerar inte det, eftersom ledamöterna är icke avsättningsbara.
Jag vet att Moderaterna gillar monarkin. Men någon grundläggande demokratisk faktor borde även ni ha funderat på i detta. Det är nu bara kungen och direktionen i Riksbanken som inte går att avsätta. Jag skulle gärna vilja ha några synpunkter på det från Ulf Sjösten.
Jag förstår att Moderaterna gillar det här. Ni är för expertstyre. Ni tycker inte att folkvalda ska ha så stort inflytande, utan experter vet oftast bättre. Därför ska de också fatta beslut i frågor som även är avgörande för människors livsförutsättningar.
När man tittar i den penningpolitiska rapporterna ser man att de lösningar som finns där för att hålla inflationen nere är just lösningar som Moderaterna gillar. De går högre upp; det är alltså sådant som inte ska störa arbetsmarknadens funktionssätt. Därför är era lösningar också ett svar på det här, med sänkta nivåer i a-kassan och ökat antal visstidsanställningar till exempel.
Jag har alltså full förståelse för att ni gillar det här. Däremot har jag mindre förståelse för Socialdemokraterna ställningstagande.