Fru talman! Jag ska återigen börja med att citera. "I en demokrati är det alltid med viss olust man lämnar över makt över politiska beslut som påverkar så gott som alla medborgare till icke folkvalda tjänstemän." Det här står Stefan Attefall och jämför med en fotbollsmatch. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men jag kan konstatera att den demokratisyn som detta präglas av gör mig väldigt orolig.
Sedan kommer Stefan Attefall även in på att han vill föra en livlig debatt om Riksbanken och penningpolitiken. Penningpolitiken är precis som jag sade: Den påverkar varenda människa genom det instrument som den faktiskt är. Den är en viktigt verktyg i den ekonomiska politiken. Om man då har en regering som säger sig verka för full sysselsättning, och om då Riksbanken anser att det här motverkar prisstabiliteten, har vi alltså ett verktyg som gör tvärtom mot vad det andra gör, alltså motverkar de folkvaldas beslut.
Om väljarna på något sätt ska kunna påverka fullt ut, hur ser då Stefan Attefall på det här problemet? Det är till och med inskrivet i den lagstiftning som du här står och försvarar.
Sedan säger du att det här är ett demokratiskt beslut. Ja, visst kan man fatta demokratiska beslut om sådant som är odemokratiskt. Det är fullt möjligt, och det har vi nog gjort även tidigare, tyvärr. Vi har fört över en mängd lagändringar till en högre institutionell nivå.
Sedan frågar Stefan Attefall mig hur jag ser på det här med arbetstagarna och om det här försvagar arbetstagarnas ställning. Ja, jag tycker att det är mycket tydligt. Tittar vi till exempel på den senaste lönerörelsen så har Riksbanken hotat med högre ränta i och med att löneökningarna förväntas bli högre än vad Riksbanken tycker att de ska vara. Är inte det då ett hot mot arbetstagarna, som får ytterligare en part att förhandla med? Inflationspiskan viner, men Riksbanken är ju inte förhandlingsbar. Det är däremot deras mottagare i lönerörelsen i övrigt.