Fru talman! Jag måste säga att jag tycker det är en tråkig utveckling i Kristdemokraterna som tidigare åtminstone var oeniga i den här frågan. Nu verkar de helt stå bakom den rigida ordning som finns.
Stefan Attefall säger att jag skyller ifrån mig. Jag anser att vi bör ta det ansvar vi faktiskt har. Jag anser inte att vi ska lägga det ansvar som vi folkvalda har på oavsättbara tjänstemän. De är alltså helt oavsättbara och ska inte ta emot instruktioner från de folkvalda. Det är en odemokratisk ordning, och det är också ett sätt för de folkvalda att inte ta det ansvar de är satta att ta. Politiken formas ju i en konflikt. Det är en samhällelig rörelse. Vi har olika ingångar till hur vi vill lösa samhällets problem, och det bör även kunna påverka penningpolitikens utformning.
Stefan Attefall kanske inte lyssnade tidigare, men jag redogjorde för ett stort antal forskningsstudier utifrån de utfall som funnits i olika länder. Där visar man att just länder med medelhög inflation haft bättre tillväxtmöjligheter än till exempel Sverige som haft låg inflation. Jag tycker att också det är värt att fundera över.
Min ingång i det hela är utifrån demokratin och den syn vi fått när arbetsmarknadens funktionssätt hela tiden är i fokus. Stefan Attefall jämför det med vägbanan och att vi ska rensa den från sådant som stör. I Stefan Attefalls politik ingår att sänka a-kassenivåer och öka antalet visstidsanställningar. Är det sådant som stör arbetsmarknadens funktionssätt? Vad anser Stefan Attefall att vi ska rensa bort? Om man läser de penningpolitiska rapporterna eller Konjunkturinstitutets rapporter ser man att det är just sådana problem som stör arbetsmarknadens funktionssätt. Eller hur?
Jag tycker att det här är en politisk fråga som de förtroendevalda i riksdagen ska ha inflytande över. Det är tråkigt att Stefan Attefall inte tycker det.