Fru talman! Vänsterpartiet anser att en jämn regi-
onal utveckling är ett gemensamt nationellt intresse
och ansvar. Den regionala rättvisan kan befrämjas
genom bl.a. skattepolitiken. Vänsterpartiet säger i
valplattformen bl.a. att beskattningen av bilismen
måste differentieras utifrån regionala skillnader.
Vänsterpartiet i Norrbotten menar att differentiering-
en kan göras inom ramen för en oförändrad statsfi-
nansiell totalnivå. Det är mot denna bakgrund som
jag i en enskild motion tillsammans med Peter Peder-
sen m.fl. föreslår att en parlamentarisk utredning
tillsätts med direktiv att utarbeta förslag på hur diffe-
rentierad skatt på fordonsbränsle kan tas ut, samt på
hur differentierad beskattning av bilismen utifrån
regionala skillnader kan se ut.
Sverige är ett stort land med mycket gles- och
landsbygd. Det pågår en kraftig befolkningsminsk-
ning i många kommuner, främst på grund av utflytt-
ning till större orter. Arbetslösheten i gles- och lands-
bygdskommuner är ofta mycket hög, inte minst bland
ungdomar. Många tvingas pendla till arbete och ut-
bildning på annan ort. På många håll i landet innebär
det resor på tiotals mil varje dag. Det är tidskrävande,
tröttande och inte minst kostsamt för den enskilde.
Det ökar i längden risken för ytterligare utflyttning.
Trots att samåkning sker i vissa fall är dock resande
med egen bil mer regel än undantag. Det beror på att
kollektivtrafiken i många fall är obefintlig eller att
den där den finns inte är något alternativ eftersom den
erbjuder få linjer, alltför dålig turtäthet och höga
biljettpriser.
Skatten på fordonsbränsle är miljöpolitiskt väl-
motiverad, men samtidigt är den ett av de mest bety-
dande regionalpolitiska problemen för skogslänen
och glesbygden. Bilister i glesbygden betalar betyd-
ligt mer i bensinskatt varje år än befolkningen i stor-
städerna. Sören Wibe har i en rapport tagit fram jäm-
förelsetal som ett sätt att beskriva kostnadsskillnader-
na. Jämtland betalar mest per invånare, ungefär
6 500 kr. Stockholm betalar minst per invånare, unge-
fär 3 400 kr. Sören Wibe tar även upp jämförelsetal i
biltäthet per tusen invånare som stöd för att glesbyg-
den betalar mer än storstäderna. 1997/98 fanns det
476 bilar per tusen invånare i Norrbotten. Motsvaran-
de siffra för Stockholm var 352, för Skåne 420 och
för Uppsala 396.
Vi framhåller i motionen att t.ex. ett differentierat
reseavdrag i självdeklarationen för bilresor till och
från arbetet kan vara en framkomlig väg, varvid hög-
re reseavdrag skulle medges i gles- och landsbygd. Vi
pekar också på att kollektivtrafik i gles- och lands-
bygd blir svårare att bedriva på grund av det befintli-
ga systemet för fordonsskatt. Denna skatt kompense-
ras via det kommunala skatteutjämningssystemet, en
ordning som får till följd att man får fördyrade kost-
nader i glesbygd med många bussar och lågt antal
resande. Sämre vägstandard i glesbygd gör det också
kostsammare att köra bil där.
Ett annat exempel är att bolagens frakttariffer ne-
gativt påverkar glesbygden bl.a. genom att höja mat-
priserna och att försvåra besöksnäringens utveckling.
Drivmedelspriserna är alltså i dag differentierade
till nackdel för glesbygden. Miljöskäl och statsfinan-
siella skäl talar för en fortsatt hög skattebelastning av
fordonsbränsle. Det är dock fullt möjligt att genomfö-
ra ett differentierat bränslepris, som gynnar gles- och
landsbygd. Minskningen av skatten bör vara så stor
att den ger regionalpolitisk effekt.
Därför yrkar jag bifall till motion Sk724 av Siv
Holma, Peter Pedersen m.fl. om att det skall tillsättas
en utredning som kan ge klarhet i hur skatten kan
differentieras för att få regionalpolitisk effekt.