Fru talman! Jag kommer i mitt anförande att i hu-
vudsak ägna mig åt mom. 5, som berör finsk röd-
märkt olja för uppvärmning.
Det generella förbudet mot användande av röd-
märkt finsk olja i motorfordon trädde i kraft den
1 januari 1996. Från hösten 1996 har jag i två inter-
pellationsdebatter med skatteminister Östros, och
också i ett antal motioner, hävdat att den nationella
lagstiftningen strider mot EG-rätten. Då påstod vår
skatteminister, och även utskottsmajoriteten, att Sve-
rige följde gemenskapslagstiftningen och att Sverige
också hade möjlighet att ha nationell lagstiftning när
det gällde just gränshandel med mineraloljor. Ungefär
samma sak säger man i dag.
Efter påpekandet av Europakommissionens di-
rektorat 21 ändrades lagen genom två betänkanden
1997 och 1998. Och ändringen tillkom på grund av
att det generella förbudet stod i strid med EG-rätten.
För närvarande pågår utbetalningar av skadestånd
till företag och privatpersoner som förhindrades att
köpa rödmärkt finsk olja under tiden från den
1 januari 1996 till den 30 juni 1997. Mellan 600 och
700 skadeståndskrav har kommit in. Hittills rör det
sig om belopp på totalt ca 25 miljoner kronor. Det här
kommer att ta tid, och det kostar också pengar för
staten.
I dag gäller det privatpersoners rätt till inköp och
transport av rödmärkt finsk olja för uppvärmning.
Utskottsmajoriteten motiverar avstyrkandet av min
motion Sk641 med bl.a. hänvisning till cirkulationsdi-
rektivet som talar om transport på ovanligt sätt.
I glesbygden är det inte ett ovanligt transportsätt
att på släpvagnar eller i bilar av pickup-typ transpor-
tera inköpt olja i godkända fat eller tankar. Ovanligt
transportsätt är dessutom ett undantag från huvudre-
geln om hur punktbeskattningen skall ske på den inre
marknaden inom EU. Därför måste man vid tolkning
och tillämpning av denna bestämmelse beakta de
grundläggande EG-rättsliga principerna om propor-
tionalitet och icke-diskriminering liksom målsätt-
ningen att nå en fungerande inre marknad i EU.
Av EU-direktiven framgår det fullständigt klart att
yrkesmässig import beskattas i destinationsstaten och
att privat import beskattas i landet där varorna köptes
av konsument. Detta fastslogs också av EG-
domstolen i ett nyligen behandlat fall. Om en köpare
själv organiserar transport av varor, inköpta för en-
skilt bruk i annan medlemsstat, gäller ursprungsland-
sprincipen.
I tre år har nu befolkningen i östra Norrbotten ge-
nom nationell särlagstiftning och myndighetsutövning
förhindrats att fritt handla enligt den inre marknadens
princip. Landets främsta experter i EG-rätt hävdar
också att myndighetsutövningen vid gränskontrollen
inte håller vid en EG-rättslig prövning. Riksdagens
revisorers skrivelse om införlivandet av gemen-
skapslagstiftningen i den nationella lagstiftningen
behandlades här i riksdagen i december. Där föreslog
man också att regeringen, även om mycket av införli-
vandet hade gått bra, skulle gå vidare och utreda,
eftersom det inte hade skett fullt ut på alla områden
enligt de åtaganden som vi hade gjort i och med vårt
EU-medlemskap.
Mot den här bakgrunden är det förvånande att inte
utskottsmajoriteten är beredd att ändra den här natio-
nella lagstiftningen när det gäller den del som berör
privatpersoners handel.
Enligt riksdagsförordningen skall regeringen
fortlöpande informera riksdagen om vad som sker i
det europeiska samarbetet. Departementen upprättar
faktapromemorier, bl.a. om gemenskapslagstiftning-
en. Ett antal departement har framfört just dessa syn-
punkter om införlivandet. Det har bl.a. Närings- och
handelsdepartementet gjort under hösten 1997 och
1998. Man säger att befintliga regler skall följas. Man
skall avskaffa sektoriella hinder för marknadsintegra-
tion samt säkerställa den inre marknaden. Det euro-
peiska rådet sade också och begär följaktligen att alla
tidsfrister beaktas samt att alla nödvändiga åtgärder
vidtas för att snabbt och effektivt förverkliga de mål
som prioriteras i den handlingsplan som framtagits
för fullbordandet av den inre marknaden. Därför är
det förvånande att man inte vidtar åtgärder för det
här.
När det gäller den fria rörligheten för varor och
tjänster, personer och kapital mellan medlemsstaterna
blev det alltså inte så som det utlovades. Befolkning-
en är oerhört besviken i norra Sverige och känner sig
diskriminerad. Ett antal personer har nu överklagat
detta, och det kommer förmodligen också att gå vida-
re till EG-domstolen. Men jag anser att vi borde ändra
på det här långt tidigare, eftersom ytterligare skade-
ståndskrav kan komma in. Det är därför som jag har
envisats med att väcka ett antal motioner. Jag hade
hoppats att man nu, en gång för alla, skulle lösa det
här. Bevisligen hade både departementet och ut-
skottsmajoriteten fel förra gången och fick ändra
lagstiftningen. Det kommer så småningom att visa sig
att det här också är fel. Därför hade jag hoppats på en
förändring, men jag får återkomma till den frågan
ytterligare någon gång innan det blir ordning på det
hela.
Jag vill med det här, fru talman, yrka bifall till re-
servation nr 1 på samma sätt som jag har gjort tidiga-
re. Jag ställer mig givetvis bakom alla våra reserva-
tioner, men av praxis yrkar vi från Moderata sam-
lingspartiet bifall endast till en reservation.
Tack!